Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arwidsson som publicist i Äbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allestädes leda till det godas skyddande, huru ock striden
må föras" . . . Och detta gäller när lagar och institutioner
angripas; i den mån de äro goda, skola de endast vinna
vid granskningen, „ty öfvertygelse befordrar hörsamhet,
och en okunnig och blind lydnad är ett kallt famlande i
mörkret efter en viss slendrian, som i nödens och
behofvets stund lemnar hvarken håg eller styrka till ett
kraftigt försvar. Blott den vetande och öfvertygade kan strida
och uppoffra sig för det rätta; den döfve och blinde är
andeligt död för det högre lifvet".
Och samma korrektiv, som i afseende å lagar och
institutioner, erbjuder tryckfriheten äfven där enskildes
imtressen och heder äro angripna: först har den
förorättade att tillgå samma vapen som angriparen, så har han
laga domstol, och slutligen i mål, som undandraga sig denna,
»står den felande dock inför folkets domaresäte. Här
gäller hvarken höghet eller rikedom; inför Gud och folk
böra alla vara lika. De flesta veropen härleda sig ifrån
denna jJämnlikhet inför nationens domstol; men äfven
denna har sin rätt, den ingen lag kan beröfva, ehuru tysta.
Och i alla hänseenden är det bättre, att missnöjet emot
en person, likasom emot vissa statens former, uttalar sig
offentligt, än att det fräter omkring sig i mörkret. Det
som uppträder kan bekämpas; den svarta, under jorden
dväljande ilskan kan ingen förkrossa. Och skulle äfven
någon mindre, personlig olägenhet uppkomma af en fri
yttranderätt, måste denna öfverses; ty det allmänna går
för det enskildta: folket och staten äro mer än individen".
Man kan ju icke neka att Arwidsson här har en
riktig syn på det, som utgör den inre etiska drifkraften i det
konstitutionella statslifvet, denna fasta tro på det rättas
och godas öfvermakt hos människorna i samhällen, där
lagbunden frihet är rådande, ej häller kan man neka att
denna syn och denna tro inspirerade honom till en väl
öfverflödande, men en äkta vältalighet. Om han
emellertid af samtida för dessa sina åsikter kallades en fantast,
så skedde det väl emedan han så utan all inskränkning
ville att i Finland ett sådant statslif skulle ega rum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
