Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arwidsson som publicist i Äbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arwidsson som publicist i Åbo. 137
denne uttrycker det på sitt förblommerade språk: , Hans
fordom så stolta och oböjliga själ tjenar verlden och höga
gynnare. Jag anser honom förneka sig sjelf och sitt ädla
ungdomsväsende: jag förebrår honom och hans hårlösa
hjessa att bocka sig till gunst och befordran, 1 stället för
att med kraft och hug förtjena dem; han tillvitar mig att
vara för mycket häftig och öfverdrifven i allt hvad jag
älskar eller hatar samt att ej vilja tjena detta tidens slappa
moderato, hvilkets fana han svurit tro och huldhet’.
En annan af sina yngre vänner och beundrare, äfven-
ledes en af Upsalakamraterne, Germund Fredrik Aminoff
hade Arwidsson tidigare förlorat. Med anledning af ett
rykte att Nykopp skulle nedlägga kuratelet för wibor-
garne, då Arwidsson troligen skulle få platsen, säger han
sin tanke om denne i det merberörda brefvet från Upsala
till Sjögren: ,,Om jag ock ej förrut satt mycket värde på
honom, så gör jag det nu ännu mindre. Du behöfver
blott vistas med honom i några sällskaper, för att lära
Dig rätt att känna honom. Ser Du honom i sällskap med
någon förnämare eller obekant, så visar han strax ett slags
stolthet emot Dig och då förställer han sin röst, så att
den blir både högtidligare och finare. Råkar Du honom
då någon af de nyare literatörerne är närvarande, så talar
han naturligtvis Finska med Dig, för att få namn af na-
tional; med ett ord, han kan agera allt och hvad Du vill".
På denna beskrifning ,ser Du väl att han ej borde få en
sådan förtroendepost, som den att vara Curator; dock är
han kanske i allt hänseende vida mera än Becker berätti-
gad att få densamma”.
På ett håll hade Arwidsson helt säkert att påräkna
bifall. Aminoff och andra äldre cives kunde hysa sina
tvifvel, men för studenterne närmast inom den stora wWwi-
borgska nationen var han ett föremål för beundran. Om
han varit hvad man orätt beskylde honom för, en upp-
vigglare, hade väl ingenting varit lättare än att få stu-
denterne i rörelse. Hans fosterländska sträfvan, hans oför-
skräkthet och eldiga språk, alt måste vara egnadt att
anslå ungdomen. Samtida hafva erinrat sig huru han plä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
