Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arwidsson som publicist i Äbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arwidsson som publicist i Åbo. 141
Ännu hade lusten att sjunga ut icke gått ifrån ho-
nom; mellan planerna för sin husliga och akademiska fram-
tid måste han nu och då upp i tribunen. Mnemosyne hade
kämpat med ekonomiska svårigheter och redaktörerne va-
rit betänkta på att lägga ned företaget med år 1821, då
Arwidsson trädde till och erbjöd sig att svara för tredje-
delen af arbetet och af den blifvande kostnaden. Han ville
rädda, säger han, det enda som egde åtminstone ett slags
literärt skenlif hos oss.
Hans anbud emottogs, och till februari-häftet läm-
nade han Linsén en uppsats, nämnd Betraktelser, som in-
gick på 10!/, tvåspaltiga kvartsidor. , För att ännu göra
ett försök till väckande af de dufna själarne", samman-
ställer han sina tankar från de ledande uppsatserna i
Morgonbladet. Det är här han utvecklat sina åsikter om
nationaliteten till en fullständig emanationslära, enligt hvil-
ken nationen är en gudomlig såväl som naturlig urgrund,
ur hvilken individerna uppkomma och dit de återsjunka.
Det är i och genom nationerna mänskligheten fortskrider
till sitt mål, som är för dem alla gemensamt, och endast
genom att utveckla sin individualitet till största möjliga
fullkomning kan en nation bidraga till uppnåendet af detta
mål. ,, Vill den medverka till det helas utveckling, måste
den först söka att bibehålla sig sjelf och sedan att utbilda
sig efter det helas idée; ty detta lefver och fortgår blott
genom sina delar: men dessa hafva ett högre lif blott
genom det förra". Hvad han så förstår med , att bibe-
hålla sig sjelf" utför han sålunda, ,att det för ett folk
icke finnes någon högre pligt, än att rent och oförfalskadt
utbilda sina individuela anlag. Dertill hör allt hvad som
bestämdast skiljer den ena nationen från den andrav —
kanske den fördärfligaste och absurdaste af alla de följd-
satser, hvartill denna analogi gett upphof. Huru det på
samma gång skulle vara möjligt för en nation att , ut-
bilda sig efter det helas idée+ utför han icke och tyckes
äfven, i sin ensidiga hänförelse för det nationela, hafva
alldeles förgätit, då han så ifrar mot de moderna språken,
hvilka ju äro medel för en sådan utbildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
