Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagsvalet i Åbo 1771
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagsmannavalet i Åbo 1771. 231
så beskaffadt diktamen som Bremers, utan redan i första
rörelsen förkväfva detsamma. Såsom prof på skriftens
stil må följande passus ur densamma anföras: ,Af hvad
således utletadt och uppdragit blifvit, finnes den märke-
lige språkliga ännu obekanta auktoren till detta diktamen
med sin skrytande och rytande röst — ännu på yttersta
branten af sitt sista stormodigt skrämma borgerskapet,
men rätteligen icke andra än dem, som vilja lyssna därtill,
ty borgerskapet hafva, Gudi lof, sedan den välsignade
tryckfriheten haft rådrum att gjuta visdom och upplys-
ning hos folket om sina rättigheter och hvad deras frid
tillhörer, fått nu större kunskaper än förut, då hvarje-
handa fagra täckelser med annat slikt af sjunkna och stora
löften om lycksaligare tider flitigt uthängdes att förblinda
och förleda den okunnigare delen, och därför låta borger-
skapet icke draga sig af denna både högsta makten för-
klenande och tillika de enfaldigare förförande skrift<.
Liksom här antydes på flere ställen, att Bremer såsom
»alldeles okunnig i sådana saker" icke varit i stånd att
författa sitt i fråga varande diktamen, utan att det flutit
ur någon annans penna. Sedan inlagan blifvit uppläst,
yttrade borgaren Lindeblad, att alla de, som undertecknat
Montans tidigare nämda fullmakt, skulle erkänna den-
samma.
Magistraten stod sålunda mellan två eldar, angripen
såsom den var af såväl Wechters som Pippings parti.
Men detta var magistraten måhända icke ovälkommet, ty
däraf tog denna myndighet sig anledning att draga sig ur
spelet och för sin del nedlägga hela den ledsamma saken.
Främst uppsteg rådman Indrén och förklarade, att
han fann skriften anstötlig mot sig i afseende å sin per-
son i och för ämbetets skull, hvarför han vore sinnad söka
rekonvention mot dess författare. Lindeblad ville däremot
invända, att skriften icke innehölle något anstötligt, , men
om däruti tilläfventyrs något obehagligt influtit", menade
Lindeblad ,, sådant komma att åtfölja hufvudsaken hos det
högtärade borgareståndet".
Jakob Bremer anförde likaså, « att ehuru den af Linde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
