- Project Runeberg -  Svensk ordbok med angifvande af ordens härledning /
18

(1870) [MARC] Author: Johan Bernhard Lundström - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Formlära - Kasus - Substantivens deklination

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75
18 Kasus. — Substan tiv en s deklin a tion.
Vokativ vid tilltal eller utrop; samt står i
Prepositionskasus (latinets ablativ), då det föregås af preposition:
från, af, genom, till, i, på m. fl., t. ex. Jag (nominativ) gaf gos
sen (dativ) från landet (prep.-kasus) flickans (genit.) bok (ackus.).
. Läs, gosse! (vokat.).
Adjektivet står i samma kasus som det substantiv, hvartill det
är biord.
Substantivens deklination.
Svenska språket har fem deklinationer.” De åtskiljas lättast ge
nom sin olika ändelse i den obestämda nominativ en pluralis, der
den första ändas på -or, den andra på -ar, den tredje på -er, den
fjerde på -n och den femte har pluralis lika med singularis.
FÖrsta deklinationen.
(Plur. -or.)
Orden, som höra till denna deklination, äro feminin och ändas i
sing. på -a, t. ex. flicka, flickor, perla, perlor, skugga, skuggor, yxa,
yæor, åra, åror.
Und. Orden: körsel, toffel, vad, ros, våg (bölja), åder heta i plur.
körslor, tofflor, vador, rosor, vågor, ådror och räknas till
första deklin., ehuru några af dem nu äro maskul. och icke
i sing. hafva ändelsen -a. Flera af dem hafva dock fordom
ändats på -a, såsom toffla, ådra.
Andra deklinationen.
(Plur. -ar.)
Till denna deklination höra m askulin på -e, t. ex. gosse, timme,
ande; alla ord på -ing, t. ex. penning, höfding; några ord på -o, -u,
-y och -å, t. ex. bro, fru, sky, så; några på -al och tonlöst -el, -en
och er, t. ex. bal, axel, ren, moder; samt träds namn, t. ex. al, en,
ask, björk (und. palm, cypress, vide, kastanj).
* Man har äfven, grundande sig på fornspråkets olika kasusändelser, indelat
substantivens deklinationer i den starka och svaga. Till den
starka höra:
maskulin (med und. af dem på -e) och feminin med plur. på -ar, t. ex. dal, da
lar, brud, brudar;
maskulin och feminin med plur. på -er samt neutrer på -eri, t. ex. vän, vänner,
sak, saker, tryckeri, tryckerier;
maskulin och neutrer, som äro lika i sing. och plur., t. ex. lärare, berg; till den
Svaga =
maskulin på -e med plur. -ar, t. ex. timme, timmar;
feminin på -a med plur. -or, t. ex. flicka, flickor;
neutrer på -a, -e eller vokal i stammen, t. ex. öra, dike, bi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:40:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svensk70/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free