- Project Runeberg -  Svensk ordbok med angifvande af ordens härledning /
30

(1870) [MARC] Author: Johan Bernhard Lundström - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Formlära - Konjugation - Partiklarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91
30 Aktiva verbs konjugation. – Partiklarna.
Imperativ grip
Pres. gripa
Infinitiv Perf. hafva gripit
Fut. skola gripa
Pres. gripande
Aktivt particip {Perf. hafvande
Fut. skolande gripa
Passivt particip gripen
Supinum gripit
finn
finna
– funnit
– finna
finnande
— funnit
— finna
funnen
funnit
Passiva verb böjas såsom de motsvarande aktiva, med tillägg
af ändelsen -s eller genom passivt particip och hjelpverben blifva (vara
och varda) nämligen:
In dikativ.
kallas
blifver kallad
I f ###
"P**J- \blef kallad
har kallats
Perfekt. {# blifvit kallad
Plusqv.- /hade kallats
perf. \hade blifvit kallad
Presens {
Konjunktiv.
kalles
blifve kallad
skulle kallas
blefve kallad
må hafva kallats
må hafva blifvit kallad
skulle hafva kallats
skulle hafva blifvit kallad
skall blifva kallad
skall hafva kallats
skall hafva blifvit kallad
Enkelt futur {# kallas
Sammans. futur.
Imperativ kallas, blif kallad
Pres. kallas, blifva kallad
Infinitiv Perf. hafva kallats, hafva blifvit kallad
Fut. skola kallas, skola blifva kallad
kallad, hafvande blifvit kallad
Supinum kallats, blifvit kallad
Anm. Varda begagnas endast undantagsvis i dagligt tal och
sällan i alla tempus.
Passivt particip
Partiklarna
äro af fyra slag: adverb, prepositioner, konjunktioner och interjektio
ner. De äro ob öjliga, d. v. s. de antaga icke någon böjningsän
delse.
Adverb kallas de partiklar, som läggas till verb, adjektiv eller
andra adverb, för att närmare bestämma dem till någon viss omstän
dighet, t. ex. till rum: här, borta; till tid: nu, aldrig; till sätt: väl,
illa; till myckenhet: föga, nog, lagom; till visshet: ja, nej, ingalunda,
sannolikt o. s. v. – De adverb, som äro härledda från ett adjektiv,
kompareras stundom, t. ex. länge, längre, längst, bra, bättre, bäst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:40:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svensk70/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free