Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Social krönika 1924—25 av Bertil Nyström - 3. Yrkesfördelning och arbetsmarknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av de c:a 2.4 milj. av vårt folk, som deltaga i förvärvsarbetet —
sålunda med frånräknande av »hustrur utan yrke», barn, åldringar och
andra »tärande» folkelement — ägnade sig alltså 39.6 % åt jord- och
skogsbruk o. d., 31.8 % åt industri och hantverk, 15.i % åt handel och
samfärdsel samt 5.9 % åt allmän tjänst och fria yrken, medan 7 6°/o voro
hembiträden eller utförde annat avlönat husligt arbete. Ur social
synpunkt rubriceras 20.3 % såsom arbetsgivare eller eljest självständiga
företagare och 50.8 % såsom arbetare. Man har här det siffermässiga
underlaget för den huvudmotsats, som präglar våra dagars samhällsliv.
Men huru stark motsättningen än kan vara ur principiell synpunkt,
förefinnas alltjämt vidsträckta arbetsområden, t. ex. det mindre
jordbruket, hantverket och småhandeln, där skillnaderna mellan
arbetsgivare, »självförsörjare» (företagare, som arbetar ensam) och arbetareäro
föga framträdande och där därför övergång från den ena klassen till den
andra hör till ordningen för dagen. Såsom tabellen utvisar, finnas även
mellan arbetsgivare och arbetare ett par betydelsefulla mellangrupper,
nämligen å ena sidan anhöriga, vilka biträda i yrkesarbetet (13.s % av
samtliga yrkesutövare) och vilka vid folkräkningen urskilts för
jordbruket men i verkligheten torde förekomma även inom handel och
hantverk, fria yrken m. m., å den andra förvaltningspersonal i allmän
och enskild tjänst (15.4 %), vilken utgöres av arbetsledare, kontorister,
expediter o. d. funktionärer, vilka hava övervägande andra uppgifter
än kroppsarbete.
När det gäller att bedöma dagens skiftande företeelser på det
socialpolitiska och väl även på det allmänpolitiska området, är det av
mycken betydelse att fasthålla de nu angivna grunddragen av vårt
folks struktur ur ekonomisk och social synpunkt. En sådan bakgrund
bidrager att giva tidens strömningar riktigare proportioner än enbart
ditbörande siffror i och för sig. Tvivelsutan representerar den svenska
arbetarrörelsen en väldig folkrörelse, men de ungefär 400,000 arbetare,
vilka äro organiserade under landsorganisationen, vissa fristående
fackförbund och den syndikalistiska centralorganisationen (S. A C.), utgöra
dock föga mer än en tredjedel av den totala arbetarbefolkningen.
Den nu berörda generalinventeringen av vårt folk avser
emellertid årsskiftet 1920—21, och sed*n dess ha ju konjunkturerna skiftat på
ett sätt och i en grad, som knappast har motstycke i äldre tider.
Vill man erhålla ett statistiskt mått på arbetsmarknadens
fluktuationer under dessa år. kan hänvisas till de kvartalsrapporter
socialstyrelsen regelmässigt publicerar rörande arbetstillgången hos c:a
2,000 större arbetsgivare inom industri, hantverk och transportarbete
med över 200,000 anställda arbetare. En sammanställning av de
sålunda erhållna huvuddata för tiden 1913—1925 meddelas i omstående
diagram.
Riktar man uppmärksamheten på de svarta staplarna, vilka ange
det procentuella antalet arbetare, som vid resp. tidpunkter voro utsatta
för akut arbetslöshetsrisk, faller skarpt i ögonen, huru starkt det mörka
fältet ökades vid årsskiltet 1920—21. Detta återspeglar en ekonomisk
depression av synnerligen svårartad natur, åtföljd av arbetslöshet utav
i vårt land ditintills okänd omfattning. Denna nådde i början av 1922
sin kulmen mtd tillhopa 163,000 registrerade arbetslösa och bar därefter
gått tillbaka, ehuru med dröjande steg, så att ännu sommaren 1925
antecknades 10 å 12,000 hjälpbehövande arbetslösa. Inom affärskretsar
Q. 14 — 25308. Svenska Kalendern 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
