Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Social krönika 1924—25 av Bertil Nyström - 4. Förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke själva få välja sina platser utan placeras där, dit deras tur i
»registret» leder dem. De skulle sålunda få lika chanser oavsett
duglighet. Detta är ju ägnat att väcka betänkligheter ur produktionens
synpunkt. Men det synes icke vara otänkbart att kunna utfinna ett annat
system, som bättre än det närvarande tryggar industriarbetaren mot
den osäkerhet och rotlöshet, som nu präglar hans ställning och
livsuppfattning, utan att detta nedsätter den industriella produktionen. Det
må ihågkommas, att därest man för priset av en något minskad
rörelsefrihet för arbetsgivaren i fråga om urvalet av arbetskraft lyckats främja
arbetarens intresse för företaget och dess resultat, man härigenom stärkt
en betydelsefull, ehuru hittills mycket försummad faktor i
produktionen, nämligen arbetsgivarnas och arbetarnas samverkan.
Mahända kan det anmärkas, att ett starkare sådant intresse i regel
ej torde kunna påräknas utan en mer påtaglig ekonomisk grundval.
Arbetsgivare, som särskilt velat främja ett dylikt intresse, ha också i
vissa fall funnit sig föranlåtna att på ett eller annat sätt bereda sina
arbetare del i vinsten eller rent av i företaget.
I Frankrike utfärdades den 26 april 1917 en lag, enligt vilken
aktiebolag kunde organiseras på sådant sätt, att aktierna fördelas i två
se-sier, nämligen dels »kapitalaktier» av vanlig typ, dels »arbetsaktier»,
vilka skulle kollektivt besittas av företagets löntagare. Dessa skulle för
ändamålet organiseras som en kooperativ förening, vari medlemskap
var obligatoriskt för varje person, som fyllt 21 år och varit anställd
vid företaget minst ett år. Lämnar han sin anställning, förlorar han
alla rättigheter gent emot denna förening. Man hoppades på sin tid,
att denna lag skulle bli ett verksamt medel att åvägabringa den
samverkan mellan arbetare och arbetsgivare och meddelaktighet i vinsten,
som ansågs hava framtiden för sig. Dessa förhoppningar hava icke
blivit infriade, i det att under de förflutna åren blott 11 bolag synas
hava stiftats i enlighet med den nya lagen och åtskilliga av dessa
sedermera inställt verksamheten. Intresset för vinstandelssystemet är
emellertid på sina håll starkt i Frankrike, och man arbetar nu på idéns
allmännare förverkligande särskilt vid företag med statlig koncession,
såsom järnvägar, kraftanläggningar och gruvor.
I England har vinstandelssystem i form av en »bonus» till de
anställda i proportion till företagets årsavkastning av gammalt
praktiserats inom en del bolag, varibland särskilt märkas ett flertal sådana,
som äga gas-, elektricitets- och vattenverk. Vid slutet av år 1924 voro
vinstandelssystem, antingen i den ursprungliga formen eller av den
nyare »arbetsaktie»-typen, i tillämpning vid 236 arbetsställen.
Anordningen hade vid 5 företag införts före år 1880, vid 103 under åren 1881—
1915 och vid 128 på senare tid. Vid dessa arbetsställen sysselsattes år
1924 tillhopa 340,000 arbetare och anställda, av vilka omkring 172,000
beräknats kunna få del av förmånerna, vilka i genomsnitt inneburo 5 °/o
lönetillägg. Ej heller i England har dock vinstandelssystemet haft lätt
att slå rot, vilket belyses därav, att sedan år 1880 ej mindre än 251
företag, som haft dylika anordningar, av olika skäl funnit sig föranledda
att åter slopa desamma. I detta samband må påpekas, att den form av
industriell demokrati, som i England representeras av de av
arbetsgivare och arbetare sammansatta ‘Wbitleyråden, numera omfattar c:a
3 3/4 milj. löntagare, huvudsakligen inom näringsgrenar, där organisa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
