Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Social krönika 1924—25 av Bertil Nyström - 5. Arbetstidsfrågan - 6. Löneförhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från de organiserade arbetarnas sida hävdas däremot, att lagen ur
social synpunkt haft goda verkningar. Bildningsintresset bland
arbetar-ungdomen anses vara större än tidigare, koloniträdgårdsrörelsen bland
industriarbetarbefolkningen har ökat, och i allmänhet skulle arbetarna
vara mera skötsamma nu än vad fallet var, då en längre arbetstid
till-lämpades. Även ur ekonomisk synpunkt anses 8-timmarsdagen vara
den bäst avvägda arbetstiden. Sålunda uppges industrien i allmänhet
icke lämna mindre tillverkningsmängd per arbetare under 8 timmar än
förut under längre arbetstid, som då gällde. Orsaken härtill anses vara
dels högre arbetsintens tet hos arbetaren, dels bättre anordningar,
tekniska och arbetsorganisatoriska. Arbetstidens minskning skulle alltså
i stort sett kompenseras genom effektivare arbete. Allmänna meningen
på arbetarhåll synes därför vara, att den provisoriska
arbetstidslag-stiftningen bör ersättas med en permanent lag, vilken bör utarbetas i
sådan överensstämmelse med Washingtonkonventionen, att intet hinder
möter för dennas ratificering från svensk sida.
Söker man se saken ur mindre intressebetonad synpunkt än de
båda nu angivna, bör man utgå ifrån, att åtminstone sedan 1880-talet
skett en successiv förkortning av den industriella arbetstiden.
Hopsummerad innebär denna en minskning med c:a 15 % eller ungefär
detsamma, som åttatimmarsdagens lagfästande i genomsnitt medfcrde. För
olika industrier växlade dock sist i ämnda nedsättning mellan 0—35 %,
och även för de svårast drabbade näringarna minskas belastningen
starkt, i den mån den utslås på allt flera år som gå. Otvivelaktigt
måste de möjligheter till ett i åtskilliga avseenden rikare liv den ökade
fritiden berett industriarbetare och därmed jämställda, anses innebära
stora sociala värden. Visserligen hava dessa ej ännu blivit på långt
när utnyttjade, men bör därvid beaktas, att en allmän förändring av
arbetarnas fritidsvanor i önskvärd riktning måste taga myckt lång tid
i anspråk även under intensiv medverkan av härför intresserade
kulturella organisat oner. Emellertid kan det ifrågasättas, om icke dessa
värden köpts alltför dyrt, därest det skulle visa sig, att
arbetstidsförkortningen såsom ett plus till den tidigare belastningen medfört en
verklig och varaktig minskning av den industriella produktionen. En
sådan måste nämligen i sin ordning efter hand leda till en sänkning av
industribefolkningens levnadsstandard, vilken kan äventyra
tillgodogörandet av arbetstidsförkortningens kulturella möjligheter. Ur denna
synpunkt ter sig arbetstidsfrågan i viss mån som en lönefråga.
6. Löneförhållandena.
Vill man erhålla en bild av lönenivån inom de talrika
yrkesgrenar med växlande löneformer, vilka inrymmas inom yrkesgrupperna
industri, hantverk, transportverksamhet m. m., är det
synnerligen svårt att sammanfatta löneutvecklingens skiljaktiga linjer i
några genomsnittssiffror. Av socialstyrelsens beräkningar vill det
emellertid framgå, som om löneutvecklingen 1913 1924 för den större
industrien m. m., där avlöningsökningen tog stora mått under loppet av åren
1916—1920, men därefter en kraftig lönereduktion skedde åren 1921 och
1922, i genomsnitt inneburit en dryg fördubbling fram till medlet av
1924 per år och arbetare räknat. Detta ger ett uttryck för
löneutvecklingens resultat ur arbetarsynpunkt, ty den faktiska arbetsförtjänsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
