Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till järnvägarnas hundraårsjubileum av A. B. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först i och med användandet av rörlig maskinkraft för järnvägsdriften
bröt emellertid den nya tiden på allvar in.
U Ånglokomotivets uppfinning är icke en enda mans verk. Under
• ett halvt århund ade arbetade en rad av skickliga ingenjörer och
upp-> finnare på problemets lödning, innan målet kunde sägas nått. Det
första verkliga försöket — dock ännu ej speciellt inriktat på järnvägarna
— gjordes av den franske militäringenjören Cugnot, vilken år 1763
konstruerade en trehjulig ångvagn,som med en last avfyra personerkunde
framföras med en hastighet av upp till 3J/2 km. i timmen Ett något
senare på franska regeringens uppdrag företaget experiment med en
större ångvagn, avsedd att framforsla tunga kanoner, föll emellertid
mindre lyckligt ut; vid några provturer på Paris gator befanns det, att
maskinen icke kunde ordentligt styras, och dess vidare användning
George Stephensons »Locomotion» (1825).
förbjöds av polisen. Ej heller de närmaste efterföljarna kommo långt
över försökets stadium. Engelsmannen ’William Murdock, en
medhjälpare till James Watt, förfärdigade år 1784 en modell till ångvagn,
vars turer dock inskränkte sig till små provfärder på landsvägarna.
Amerikanen Oliver Evans, högtrycksmaskinens uppfinnare,
erhöll 1787 av staten Maryland patent på ett landsvägslokomotiv,
men detta kom aldrig till utförande. Det första försöket att bygga
en ångvagn för järnvägsspår gjordes av engelsmannen Richard
Trevithick, som år 1804 för Merthyr—Tydfilbanan konstruerade ett
fyrhjuligt lokomotiv för transport av tackjärn. Det var försett med ett
stort svänghjul och drog en last av 25 ton, men befanns snart för tungt
för spårmaterielen; sedan det på sin tredje tur spårat ur och fått
hjulaxlarna bräckta, togs det därför ur den rörliga driften och
omändrades till en stationär maskin. Nya försök ledde ej heller till avsett
resultat, och det dröjde ännu i närmare tio år, innan ett brukbart
lokomotiv kom till stånd. Säkerligen fördröjdes utvecklingen genom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
