Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till järnvägarnas hundraårsjubileum av A. B. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen under från modern synpunkt sett ganska primitiva förhållanden.
De äldsta passagerarvagnarna i England voro nämligen öppna, och de
resande måste skydda sig mot köld och blåst med hjälp av pälsar och
ansiktsskydd, som kunde förhyras å stationerna. Alltefter som
utvecklingen gick framåt, stego emellertid fordringarna även härutinnan, och
olika förbättringar infördes i fråga om vagnarnas såväl konstruktion
som utstyrsel.
Nu dröjde det ej heller länge, innan det nya
kommunikationsmedlet kunde börja sitt vidare segertåg. Under åren närmast efter
Liverpool—Manchesterbanans öppnande gav engelska parlamentet
koncession på en rad av banor, så 1833 på de stora linjerna Liverpool—
Birmingham och Birmingham—London, 1834 på linjen
London—Southampton och 1835 på linjen London—Bristol. Tio år efter tävlingen vid
Rainhill stodo samtliga Englands större städer i järnvägsförbindelse
med varandra. Även till den europeiska kontinenten och till Amerika
spred sig järnvägsbyggandet snart, och särskilt inom det senare landet
Personbefordran å Budweis—Linzspårvägen (1828).
vann det från början en hastig utbredning. Den första större
järnvägsanläggningen här — smärre hästbanor efter engelst mönster funnos
redan tidigare — var Baltimore—Ohiobanan, varav sträckan Baltimore
—Elicotts Mill öppnades så tidigt som 1830. Järnbanenätet nådde helt
naturligt sin första utveckling i de östra staterna, men redan tidigt
börja också planer dyka upp på en genomgående förbindelse tvärs
över hela den amerikanska kontinenten, ehuru de först efter
århundradets mitt, sedan guldfyndigheter uppdagats i Kalifornien, togo fastare
form. Den första Pacifikbanan var i sin helhet färdig 1869.
På det europeiska fastlandet dröjde det fram mot mitten av
1830-talet, innan några egentliga järnvägslinjer kunde öppnas för trafik —
en del hästbanor voro dock även här tidigare i bruk, så linjen
Budweis—Linz i Österrike och linjen St. Etienne—Andrézieux i Frankrike.
Den första på kontinenten byggda lokomotivbanan var linjen Bruxelles
—Malines i Belgien (1835), men ungefär samtidigt öppnades linjer
jämväl i Frankrike och Tyskland, och flera andra europeiska länder följde
ej långt därefter; även i Österrike, Ryssland, Italien och Holland hade
sålunda järnvägsbyggandet begynt före 1840. Detta år beräknades
jordens sammanlagda järnvägsnät uppgå till närmare 8,000 km., därav
2,300 km. i England och 4,500 km. i Förenta Staterna.
Till Sverige nådde utvecklingen först senare. Visserligen fördes
frågan första gången på tal så tidigt som 1829, då en motion framlades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
