Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till järnvägarnas hundraårsjubileum av A. B. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordna alla arbetsdetaljer i såväl tekniskt som administrativt hänseende
utsågs den 22 januari 1855 överste Nils Ericson, en broder till den i
tävlingen vid Rainhill deltagande John Ericsson, och i april samma år
kunde arbetet å de beslutade sträckorna begynna. Ett och ett halvt år
senare, och ett halvt år efter det de första enskilda järnvägarna tagits
i bruk, den 1 december 1856, öppnades de första delsträckorna, linjerna
Göteborg—Jonsered och Malmö—Lund, för trafik, och år 1862, då Nils
Ericson avgick från sin befattning som järnvägschef, voro hela västra
stambanan och större delen av den södra fullbordade.
Att i detalj följa den senare snabba utvecklingen vare sig inom
eller utom Sverige skulle här föra för långt. Till alla delar av världen
ha järnvägarna i den materiella och andliga odlingens tjänst trängt
fram, och därvid nått en omfattning och betydelse, om vilken
säkerligen ej ens den djärvaste uppfinnarhjärna för hundra år sedan kunnat
drömma. Det skall här ytterligare endast i korthet erinras om det nya
utvecklingsmoment, som under de senaste decennierna tillkommit
genom att även elektriciteten som drivkraft kunnat tagas i järnvägarnas
tjänst. Det första försöket att använda elektrisk drift å en verklig
järnväg med tung trafik gjordes år 1899 i Schweiz på den 40 km. långa
sträckan Burgdorf—Thorn, kort därpå följdes exemplet på en del
norditalienska banor, och sedan dess har frågan varit aktuell flerstädes,
framförallt i länder, som sakna kol men äga tillgång till vattenkraft, men
under senare år jämväl i de främsta kolproducerande länderna,
England och Förenta Staterna. Även i Sverige utfördes de första
försöken med tung elektrisk järnvägsdrift under 1900-talets första år,
och år 1910 beslöts den första stora svenska jämvägselektrifieringen, å
sträckan Kiruna—Riksgränsen, som tack vare malmtransporten då var
den starkast trafikerade av alla statsbanelinjerna. De här framförda
malmtågen hava en betydande tyngd; de bestå nämligen av ända upp
till 40 vagnar, som var och en i lastat tillstånd väga 46 ton, och i
vardera ändan av tåget användas dubbellokomotiv av 138 tons vikt. På
jämn mark uppgår tåghastigheten till 50 km. i timmen. Senare bar den
elektriska driften utsträckts till hela linjen Svartön—Riksgränsen, och
i närvarande stund är även hela västra stambanan,
Stockholm—Göteborg, i det närmaste färdig för elektrisk drift.
Jordens hela järnbanenät uppgår f. n. till över 1,200,000 km., varav
drygt hälften faller på Amerika och omkring en tredjedel på Europa.
»Järnvägstätheten» i förhållande till areal och folkmängd är naturligen
högst olika i olika länder, i förhållande till arealen vanligen störst i
smärre, folkrika stater såsom Belgien — även England och Tyskland
komma dock högt på skalan —, i förhållande till folkmängden däremot
störst i vissa vidsträckta, folkfattiga stater. Sverige kommer sålunda i
detta hänseende främst i Europa, men överträffas i sin ordning vida av
flera amerikanska stater, såsom Argentina och Canada, och av hela
den australiska kontinenten.
A. B. Carlsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
