Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra större högtider, deras uppkomst, seder och bruk av Arvid Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par, som ej var mindre roligt» Men först efter 1800-talets mitt biir
julgranen allmän i städerna, och till allmogen når den först ännu
senare.
Julgranen är företrädesvisen germansk eller kanske rättare
tyskskandinavisk sed. Även England har sin majning vid julen, men den har
där tagit en annan form. Där pryddes redan tidigt kyrkorna med grönt,
järnek och lager. Ävenså reste man en med murgröna lindad stång.
På senare tid har majningen där ökat i betydelse, särskilt sedan man
börjat att i rummets mitt upphänga en mistel. Och att detta bruk
snabbt spritt sig, beror säkerligen till stor del på att de unga männen
hava ett privilegium att kyssa den flicka, som råkat ställa sig under
misteln. Att just denna kommit att spela en så stor roll, beror
säkerligen på förhistoriska traditioner. Misteln var en helig växt, som
spelade en betydelsefull roll både i germansk och keltisk religion. Under
senare hälften av 1800-talet har julgranen även spritt sig till England,
delvis beroende på kungafamiljens tyska släktförbindelser. Från
England har den vandrat över till Amerika. Men även till Frankrike och
Italien har den nått, och i Ryssland förekommer den i de högsta
kretsarna. Vi se hur bruket överallt uppifrån tränger ned i folkets
bredare lager.
Så lyder i korthet julgranens yttre historia, men den säger oss ej
mycket om den föreställningskrets, från vilken seden att hava julgran
utgått. Att det är en livskult, som ligger bakom, är utan vidare klart.
Det finnes även från antiken företeelser, som kunna jämföras med
julgranen. Vid nyår plägade man i det gamla Rom skänka varandra
grenar som ett lyckobådande tecken för det kommande året. Ävenså
brukade man i en del tempel och utanför de förnämsta prästernas
bostäder uppsätta grenar. Men sammanhanget mellan vår julgran och
detta antika bruk är dock ej fullt utrett.
Omkring julen hava också många kristna legender samlat sig. En
av dem berättar, att Adam förde med sig ur paradiset en gren av
kunskapens träd. Denna planterades på hans grav, och av det trädet
förfärdigades senare Kristi kors, och härigenom blev syndafallets träd
frälsningens träd. I de medeltida kristna mysterierna, d. v. s. de
dramatiska spel, som uppfördes i religiöst syfte, bars också detta
paradisträd omkring eller stod planterat mitt på scenen. Det var ett grönt
träd, behängt med äpplen och annat, och liknar i hög grad julträdet.
En väsentlig skillnad är, att, det moderna julträdet numera alltid bär
ljus, vilka tidigare saknats, och enligt vår uppfattning är det ju först
och främst julljusen, som göra julgranen till det verkliga julträdet. Ett
bruk, som har en liknande betydelse som julgranen, är seden att
upphänga halmkronor eller kronor av svinborst i taket. Dessa kronor äro
också en sorts maj; likaså representera de i taket hängda fågelbilderna
föreställningar, som stå majen nära. Dessa fågelbilder hava kanske
kristet ursprung, t. ex. den Helige Andes duva. Men de symbolisera
alla livet och livskraften.
Majstång och julgran äro historiskt sett samma sak, därigenom
att de hava samma betydelse. De likna också varandra däri, att deras
historia bottnar i sagans djup. Vi betrakta bägge som symboler,
hörande till midsommar- och julfesten, men det ursprungliga ändamålet
och vad de innebära, hava vi i allmänhet mycket vaga
föreställningar om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
