Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra större högtider, deras uppkomst, seder och bruk av Arvid Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I olika delar av Sverige växla julsederna i ganska hög grad, men
följande skildring är typisk, särskilt rörande vårt lands centrala delar.
En månad före jul börja förberedelserna och stöket. Julfisken skall
lutas; man skall mala, sikta och baka, det skall mältas och bryggas.
Den 9 december skall julölet vara färdigt, ty då kommer »Anna med
kanna». Man byker, slaktar och gör korv samt stöper ljus. Bland
dessa märkes särskilt grenljus, som på många håll förfärdigades i
mycket stort format, avsedda för de stora kyrkstakarna.
När så julmorgonen kom, tröskade man och lade ut kärvar på
logen. Sedan fick ingen gå dit, ty då blev man sjuk. På förmiddagen
var det stor rengöring av uthus. Männen höggo ved, och kvinnorna
lagade mat. Kl. 2 skulle allt vara slut, då ringde kyrkklockorna in
helgen med julfrid och julstämning. Kl. 4 fingo djuren foder, som var
bättre än vanligt. Man trodde även att djuren den dagen förstodo
människospråk, och man talade därför om för dem, vilken
betydelsefull dag det var och önskade dem god jul. Efter detta var det allmän
tvättning, kanske den enda på året. Efter badet bar man in julhalm ;
råghalm, som lades på stuggolvet, och ibland flätade man julkors och
julbockar därav. Kl. 6 åt man julmat, som var mycket bastant. Det
viktigaste var lutfisk och korv samt söt gröt och smörbakelser. Vid
uppstigandet från bordet sjöng man psalmer och läste juldagsepisteln
och evangelietexten. Kl. 9 gick man till sängs, sedan man i stallet satt
ut en kruka eller ett fat med mat åt jultomten.
Med julnatten förbands en mängd skrock och övertro. Den kvällen
kunde man läsa in i framtiden och skåda sitt och de sinas öden. Kl.
12 på julnatten tändas julljusen i kyrkan, de döda stå upp ur sina
gravar och fira gudstjänst. Det är de dödas julotta, och en sedan länge
avliden präst förrättar altartjänsten. »En gång gick en gammal gumma
dit, hon hade vaknat för tidigt och kom till de dödas gudstjänst i
stället för till julottan. Hon igenkände där några för länge sedan av lidna
personer. Färskräckt reste hon sig ur bänken för att lämna kyrkan.
Men en av gastarna fattade i hennes kappa. Hon slet sig lös och
lyckades komma ut, men under sin återstående tid var gumman konstig.»
Under natten förekommo en hel del andra hemska saker. Över himlen
rider ett sällskap i vild fart, det är Odin med sitt följe, som jagar
fram.
Påföljande dag började julottan tidigt. Man begav sig till kyrkan,
åkande eller gående och försedd med bloss. Där skulle man först torka
bänken, innan man tog plats, ty möjligen kunde det finnas dödssand
eller en bit av en svepning kvar efter spökgudstjänsten. Efter
gudstjänstens slut gällde det att komma hem så fort som möjligt, ty den
som blev den förste, skulle tidigast få sin gröda inbärgad nästa år. Så
drack man julglögg, som bereddes av brännvin och sirap och
serverades brinnande. Sedan skulle man hela dagen hålla sig inomhus, ty i
annat fall erhöll man det förnedrande namnet »julsugga». Man fick ej
arbeta den dagen. Rykten fick vara, och spillning i stall och ladugård
fick ligga kvar; och framför allt fick man den dagen ej tala om grisar.
På annandagsmorgonen steg man tidigt upp och skyndade sig att
vattna hästarna, att giva dem Staffansvatten, det första vattnet ur
brunnen, som ansågs vara livsbringande för djuren. Till de för denna
dagen särskilda bruken hörde Staffanssjungningen, Bondsönerna och
bonddrängarna klädde ut sig och gingo tidigt på morgonen ur gård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
