Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra större högtider, deras uppkomst, seder och bruk av Arvid Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidigare förekommit på nyårsdagen, i senare tid ha överförts till
juldagen.
Nyårsaftonen och nyårsdagen markera skillnaden mellan det
gamla och det nya året. Enligt gammal sed skulle man skjuta in det
nya året och väsnas och bullra under nyårsnatten. Detta är möjligen
endast ett uttryck för en lössläppt festglädje på grund av årsskiftet.
Men däri ligger kanske också en bestämd avsikt, att driva bort de
onda andar, som då äro ute och driva sitt spel. Nyårsdagen har sin
betydelse i svensk folktro. Det betyder krig och sjukdom om himlen
är röd; skörden blir medelmåttig om det stormar, och det blir dyrtid
och onda år, om solen skiner alltför klart. Särskild uppmärksamhet
fäster man vid den första nymånen efter nyåret och den hälsades
vörd-nadsfullt. Det heter att »hälsa Nykung».
»Välkommen Nykung, välkommen herre,
med korn och med kärne,
med sol och med värme,
med fläsk och med bösten,
med gott öl om hösten,
föd ko i bås,
ge havre åt gås,
galtarna i skogen,
tröskarna på logen,
fiskarna i floden,
föd ko i bås!»
För hela det kommande året är nyårsdagen förebildlig. Om man
då råkar ut för ledsamheter, kan man vänta sådana under hela året.
Får man en gåva, kommer man att under året få många presenter. Och
har man utgifter, bebådar detta stora utbetalningar; därför vill man ej
låna ut eller betala något på nyårsdagen. Ännu förekommer på sina
håll i landet bruket av nyårsgåvor, men samma utsträckning som
jul-klappsfirandet har denna sed icke haft hos oss.
Viktigast bland de rörliga festerna är påsken, men den har hos
oss ej pä långt när samma betydelse som julen.
Påsken är till sin härkomst en judisk fest, som hos de kristne
fått ett nytt innehåll, tron på uppståndelsen. Påsken infaller på olika
tider, vilka bestämmas av månens ställning. Påsksöndagen är den första
söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen.
Påsken är den äldsta kristna festen, och den lägger allvarligast
fram kristendomens grundläror. Före påsken går i den katolska
kyrkan en fastetid på fyratio dagar. Tiden bestämmes därav, att Kristus
fastade 40 dagar i öknen. Med protestantismens införande avskaffades
visserligen fastan officiellt, men med traditionens kraft levde den ändå
i mer eller mindre utpräglad form kvar hos folket. Måndagen i
fastlagsveckan var förr den betydelsefullaste dagen. Den kallades på
många håll för blåmåndag, vilket torde betyda detsamma som
frimåndag. På tisdagen har det blivit bruk att äta fastlagsbullar (semlor och
mjölk). De kallas ibland för hetvägg, som är en meningslös
förvrängning av det tyska »Heissewecken» (= varma bullar). Förmodligen äro
bullarna ett minne av fastedieten; fettisdagen var också den sista dag,
då man fick äta kött. Så följer askonsdag, då man under den katolska
tiden samlades i kyrkan och fick ett kors tecknat i pannan, som tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
