Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra större högtider, deras uppkomst, seder och bruk av Arvid Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Påskägget förekommer i så gott som hela Europa, och särskilt i
de slaviska länderna har det fått en mycket stor betydelse. I Sverige
har det förr varit mycket utbrett, men försvinner mer och mer. Ibre
talar i sitt 1769 utgivna Glossarium suiogothicum om påskägg. Han
säger: »påskägg kallades på varjehanda sätt utsirade eller med olika
färger målade ägg, vilka fordomdags vid påsktiden skickades såsom
gåva till firande av att ägg återigen fingo ätas, vilket den katolska
tiden varit förbjudet under fastlagen». I svenska bygder har seden att
giva varandra färgade ägg starkt avtagit. Mest tycks den hava
bibehållit sig i landets södra delar, såsom Halland och Skåne. De färgade
äggen ersättas numera av ofta av grant sirade choklad- eller
sockerägg, eller av äggformade bonbonjärer, som veckorna före påsk i
socker-bagarnes fönster söka locka de förbigående att fortfarande följa det
gamla bruket. Men i flertalet svenska hem äro de ägg, som nu
förtäras på påskafton, utan all slags utsmyckning. Ibland förekomma
emellertid på de löskokta äggen rim och dedikationer, eller också ritar
man på desamma påskkäringar eller andra figurer.
Påskäggen hava naturligtvis en magisk betydelse. De hava en
underbar kraft och kunna skydda mot sjukdom och trolleri. Särskilt
kraftiga äro de ägg, som lagts under skärtorsdagen eller långfredagen.
Med detta sammanhänger, att man på sina håll förr ansett att en del
av påskäggen lagts av påskharen. Äggen hava också nedlagts som
rena offer till växtlighetens och väderlekens makter, för att stämma
dem gynnsamma, och dessutom hava allehanda spel och lekar ända
fram mot våra dagar bedrivits med dem.
Även pingsten är ursprungligen en judisk fest, som firades 7
veckor efter påsk. Det var ursprungligen en skördefest, ty i Palestina
avslutades skörden vid denna tid. Pingst betyder den femtionde,
nämligen dagen efter påskdagen. Några särskilda bruk hava ej utbildats i
Sverige. Pingsten är en symbol för en allmän glädje över att våren
nalkas, och att den kulna vintern når sitt slut. Även till pingst
upptändas eldar, och man roar sig på bästa sätt kring dem med dans
och lek.
Ungefär på samma sätt firas också valborgsmässoaftonen och
första maj. Man tänder upp eldar, skjuter med kanon, skriker och för
oljud på allt sätt, och anser sig därmed kunna bortskrämma troll och
odjur från trakten, innan kreaturen släppas ut
De folkliga festernas betydelse är numera ej så stor som förr.
Anledningen härtill beror delvis på den större vilotid, som man nu
får efter dagens arbete, och på de förbättrade kommunikationerna, som
göra att man nu även i vardagslag lättare kan träffa vänner och
bekanta. Även det starka föreningslivet, som upptager ett så stort
intresse, har bidragit att förminska de gamla festernas betydelse.
Särskilt spela godtemplarna härvidlag en stor roll. Också de nystartade
hembygdsfesterna verka kanske i samma riktning. De sakna dock
alla de gamla folkfesternas mest utmärkande drag, traditionens styrka
och fasthet och det periodiska återvändandet. Och vad de kanske
mest sakna, är den innerlighet, som präglade de gamla festerna, och
som gör, att de alltid skola leva i kär hågkomst som symboler för
»den gamla goda tiden».
Arvid Julius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
