Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Social krönika 1927—28 av Bertil Nyström - 4. Arbetsmarknad, arbetslöshet och arbetsfredssträvanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inom industrien ensam lär produktionen ha stegrats med ej mindre än
42 % sedan år 1914, medan man för Sveriges del ej synes komma högre
än till c:a 9 %. Vid en sådan jämförelse kommer dock vår industri i
ett ofördelaktigt läge bl. a. genom åttatimmarsdagens införande år
1919. Tar man i stället till utgångspunkt år 1920, minskas avståndet
mellan de båda länderna betydligt, ty under denna period (t o. m. 1926)
synes den industriella produktionen per arbetare ha ökats med över
30% i Sverige, medan talet för Amerika nu blir c a 40%.
Vid sidan av den ofrivilliga arbetslösheten bör även
uppmärksammas den åtminstone delvis frivilliga arbetslöshet, som är en
följdföreteelse av arbetsinställelser. Antalet sådana, däri inbegripna
strejker, lockouter och arbetsinställelser av blandad karaktär, framgår
för Sveriges del av följande uppställning
År 1913 1914 1916 1920 1921 1922
Arbetsinställelser 119 115 227 486 347 392
Berörda arbetare 9,591 14,385 20,711 139,039 49,712 75,769
Förlorade arbetsdagar (1,000) 303 621 475 8,943 2,663 2,675
År 1923 1924 1925 1926 1927
Arbetsinställelser 206 261 239 206 189
Berörda arbetare 102,896 23 ,976 145,778 52,891 9,477
Förlorade arbetsdagar (1,000) 6,907 1 ,205 2,560 1,629 400
Till jämförelse må meddelas, att i Norge antalet arbetsinställelser
år 1925 utgjorde 84 berörande 13,752 arbetare, medförande en förlust av
667,000 dagsverken, medan man år 1926 räknade 113 konflikter
omfattande 51,487 arbetare och 2,204,000 förlorade arbetsdagar. I Danmark
var talet 32 för 1926 och 17 för 1927 med 23,000 resp. 119,000 förlorade
arbetsdagar, medan för Finland motsvarande siffror voro 72 resp. 79
och 386,000 resp. 1,528,000 dagsverken. Från England rapporteras för år
1926 sammanlagt 323 strejker och lockouter, direkt berörande ej mindre
än 2,751,300 arbetare, men år 1927 gick antalet arbetsinställelser ned till
308, berörande 114,200 arbetare, vilket är det lägsta tal, som registrerats
under de fyrtio år statistik över arbetskonflikter förts i England. Även
för Sveriges del har man ej på mycket länge haft ett så lugnt år på
arbetsmarknaden som 1927. Men årsskiftet bragte härvidlag en tvär
förändring, i det att omfattande arbetsinställelser då utbröto vid
pap-persmassefabrikerna, sågverken och pappersbruken samt vid
malmgruvorna och sockerbruken. Konflikterna inom de skogförädlande
näringsgrenarna bilades under april månad, och inom sockerindustrien
slöts fred något senare, men i gruvkonflikten, vilken blev särskilt
svårartad därigenom att den efter hand lamslog landets hela malmexport,
kunde uppgörelse först ske i augusti månad.
Det är under sådana förhållanden icke underligt, att strävandena
efter medel att undvika arbetskonflikter och ernå ökad arbetsro nu
blivit särskilt aktuella icke minst i vårt land. Under hänvisning till den
utförliga redogörelse, som lämnades i en föregående årgång av denna
kalender (1927, sid. 240 ff.) och som ännu äger full aktualitet, må nu blott
nämnas, att strävandena efter arbetsfred i huvudsak följt tvenne
tankelinjer. Den ena innebär arbetstvisternas lagstadgade hänskjutande i
större eller mindre utsträckning till förliknings- och skiljenämnder,
arbetsdomstolar och andra organ för det allmänna, i regel uppbyggda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
