Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Social krönika 1927—28 av Bertil Nyström - 4. Arbetsmarknad, arbetslöshet och arbetsfredssträvanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på de kollektivavtal och forhandlingsinstitutioner, som på frivillighetens
väg tillskapats av vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer.
Den andra vägen åsyftar arbetstagarnas meddelaktighet uti företagen
eller åtminstone i deras ledning, för vilket ändamål man i Europa i
allmänhet tänker sig särskilda nya organ (driftsnämnder o. d.)f medan
man i Amerika mera bygger på det faktiska inflytande, som skapas
genom löntagarnas växande kapitalinvesteringar i de företag, där de äro
anställda.
Vad vårt land beträffar, torde det vara få om ens några arbetare,
som kunnat eller velat följa sina amerikanska kamraters exempel och
individuellt tecknat aktier i de företag, där de arbeta. Av större
betydelse ha varit kollektiva aktioner i denna väg. Exempelvis när de
anställda med det allmännas kraftiga hjälp medverkat vid
rekonstruktionen av vissa norrländska sågverksbolag. Man finner också, att
fackföreningar genom sin egen kapitalmakt trängt in i näringslivet
såsom egna företagare. Ehuru åtskilliga företag av denna art sedermera
försvunnit eller ändrat karaktär, förefinnes alltjämt ett antal dylika
arbetarföretag. Det största torde vara Fackföreningarnas
byggnads-produktion i Stockholm, som i samarbete med Hyresgästernas
spar-kasse- och byggnadsförening under år 1927 åstadkom omkring 2,000
bostadseldstäder till ett värde av c:a 9 milj. kr. Den industriella
demokratien i egentlig mening, vars problem för vårt lands vidkommande
klarlades i ett 1923 avgivet kommittébetänkande, har däremot blott i
ringa utsträckning trätt ut i livet. En huvudanledning härtill torde
vara, att de svenska arbetarna genom kollektivavtalen redan fått
synnerligen stort inflytande på många områden och att fackföreningar
och verkstadsklubbar också genom sin dagliga verksamhet kunna göra
sig i betydande mån gällande även inom själva företagen.
Driftsnämnder, ehuru med rätt begränsade befogenheter, förefinnas f. n. vid
arbetartidningarnas tryckerier och möjligen vid några kooperativa företag,
varjämte Göteborgs stadsfullmäktige i februari 1928 beslutat, att dylika
nämnder skulle inrättas vid stadens kommunala affärsverk.
Vida större uppmärksamhet har det väckt, att man nu omsider i
vårt land i arbetsfredsfrågan tagit ett steg på lagstiftningens väg. Detta
skedde, då 1928 års riksdag i enlighet med en kungl. proposition antog
en lag om kollektivavtal och en annan om en särskild arbetsdomstol,
avsedd att fr. o. m. 1 januari 1929 ersätta den nuvarande centrala
skiljenämnden.
Kollektivavtalslagen kan i huvudsak sägas innehålla en
sammanfattning av de rättsregler, som efter hand utvecklat sig på detta
område. Den innebär emellertid, att parter i kollektivavtal, d. v. s.
arbetsgivar- och arbetarorganisationer, skola vara skyldiga att underkasta
sig obligatoriskt skiljedomsförfarande beträffande s. k. rättstvister, d. v. s.
tvister om avtals giltighet, bestånd och rätta innebörd. Sådana tvister
få icke föranleda strejk eller lockout eller därmed jämförliga
strids-åtgärder. I konsekvens härmed är stridsåtgärd förbjuden, om den
vidtages i syfte att genomföra bestämmelse avsedd att träda i tillämpning
efter det avtalet utlupit eller för att bispringa annan, som själv icke
äger vidtaga stridsåtgärd. Så till vida betecknar denna lag en
utbyggnad av hittills gällande rätt. Däremot äro stridsåtgärder alltjämt
till-låtna i s. k. intressetvister, d. v. s. när de avse att framtvinga
uppgörelser om nya avtal eller gälla genom avtalen icke reglerade förhållanden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
