Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Social krönika 1927—28 av Bertil Nyström - 4. Arbetsmarknad, arbetslöshet och arbetsfredssträvanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förutsatt att icke avtalen uttryckligen stadga förbud mot tillgripande
av dylika åtgärder.
Påföljderna av avtalsbrott äro av två olika slag. Antingen kan
avtalet av arbetsdomstolen förklaras upphävt eller också kan den
ådöma den felande skadestånd. Dylikt kan utdömas även efter nu
gällande rätt, och kollektivavtalslagen innebär här ingen annan ändring,
än att skadestånd skall kunna under vissa förhållanden bestämmas till
högre eller lägre belopp än som motsvarar den vållade skadan,
ävensom att avtalsbrytande part eventuellt skall kunna helt befrias från
sådan påföljd, liksom enskild arbetare ej i något fall må ådömas högre
skadestånd än 200 kr. Lagen skall ej äga tillämpning å kollektivavtal,
som slutits före dess ikraftträdande.
Denna lagstiftning genomfördes oaktat häftigt motstånd från de
socialdemokratiska och kommunistiska partierna och de fackligt
organiserade arbetarna. Det förefaller emellertid, som om motståndet från
arbetarhåll mindre skulle berott på innehållet i ifrågavarande lagar än
på fruktan för att denna lagstiftning skulle utgöra en inkörsport till längre
gående åtgärder mot arbetarnas organisationer och deras
handlingsfrihet. Detta synes även framgå av en kommuniké, som den 31 augusti
1928 utsändes från landsorganisationens representantskap. Däri
fram-hålles. att kollektivavtalslagens tillkomst icke kan anses utgöra
anledning till att fackorganisationerna, såsom ifrågasatts på visst radikalt
arbetarhåll, nu borde uppsäga alla gällande avtal. Däremot borde man
vid ingående av nya kollektivavtal söka neutralisera ofördelaktiga
verkningar av de nya lagarna genom att få avtalen klart och tydligt
avfattade och kompletterade medelst lämpliga bestämmelser, särskilt i
skadeståndsf rågan.
Att en lagstiftning, som gör skiljedom obligatorisk jämväl i
löne-och andra intressetvister, kan stöta på nästan oöverstigliga svårigheter
har sommaren 1928 klart ådagalagts i Norge, där statsmakterna icke
förmådde tvinga byggnadsarbetarna att godtaga skiljedomsvis
fastställd lönereduktion utan måste finna sig i, att saken sedermera
gjordes om på förhandlingsvägen.
På sistone synes man även vid diskussionen av
arbetsfredspro-blemet i vårt land kunna spåra en förskjutning av intresset från frågan
om lagstiftning för rättsordningens upprätthållande och utbyggande
till spörsmålet om möjligheten att skapa betingelser för mera
förtroendefullt samarbete mellan arbetsgivare och arbetare. Ett
uppmärksammat programuttalande i detta ämne gjordes av den i oktober 1928
tillträdande högerregeringen, och i enlighet härmed har den nya
socialministern ställt i utsikt initiativ till vänskaplig förhandling mellan
arbetsgivare och arbetare, närmast efter mönster av den efter dess
upphovsman s. k. Mondkonferensen i England.
Bertil Nyström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
