Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Social krönika 1929—30 av Bertil Nyström - 1. Olika löneläge inom jordbruk och industri - 2. Sänkta livsmedelspris och höjd levnadsstandard för industribefolkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60,000 privatanställda tekniker, kontorister och butiksanställda. Härav
framgår, att lönerna inom dessa fack ligga högre än för vanliga arbetare,
för teknisk personal omkring dubbelt så högt. Lönestegringen har för
alla tre grupperna i genomsnitt varit större än levnadskostnadsökningen,
och särskilt gäller detta vad de lägre avlönade beträffar. Medan dessa
sålunda uppnått en väsentligt förbättrad levnadsstandard, torde man i
de högre graderna på sin höjd kunnat bibehålla samma ekonomiska
standard i betydelsen av oförändrad hushållsförbrukning, men däremot
nödgats se sin sociala standard sänkt i proportion med det förändrade
inkomstläget i förhållande till andra grupper i samhället. — Vad nu sagts
om de privatanställda, torde i än högre grad gälla om statens och
kommunernas tjänstemän.
Vill man bedöma de mindre bemedlades ställning i vårt land, böra
dock vid sidan av arbetslönerna beaktas de särskilda förmåner, som
komma dem till godo genom det allmännas betydande och alltjämt
växande utgifter för socialförsäkring, fattigvård, sjukvård och andra
sociala ändamål. Enligt en beräkning, som nyligen framlagts av 1928
års pensionsförsäkringskommitté och i sammandrag återges i tabellen å
föregående sida, torde det allmännas utgifter för sociala ändamål nu netto
— d. v. s. efter avdrag av sjukavgifter och annan uppbörd — uppgå
till inemot 250 milj. kr. Utgår man från de visserligen ofullständiga
uppgifter, som i detta avseende föreligga för år 1913, synes sedan denna
tid minst en femdubbling skett av de belopp, vilka det allmänna utger
i syfte att säkerställa alla lönarbetare och t. o. m. alla mindre
bemedlade mot de ekonomiska konsekvenserna av olycksfall, sjukdom,
ålderdom, invaliditet och arbetslöshet.
2. Sänkta livsmedelspris och höjd levnadsstandard för
industribefolkningen.
Det är emellertid ej blott i fråga om inkomsterna utan även
beträffande levnadssättet som betydande åtskillnad råder mellan land
och stad. På landsbygden erhåller den stora massan av hushåll sina
viktigaste livsförnödenheter antingen från egen odling eller
kreaturs-håll eller ock från arbetsgivaren såsom del av arbetslönen (s. k. stat).
För lanthemmens husmödrar blir det alltså en huvuduppgift att
tillvarataga, bereda och förvara dessa vanligen i stora poster och vid vissa
tider inkommande råvaror. I äldre tider förekom en dylik
förrådshushållning även i städerna, men förändringar i livsmedelshandelns
organisation, i bostadsförhållandena m. m. ha medfört, att man nu
merendels lever »ur hand i mun». Genom husmoderns händer passerar den
kanske största delen av mannens arbetsinkomst, och den valuta hemmet
får därav beror på hennes förmåga att göra sina dagliga inköp på ett
förståndigt sätt och till fördelaktiga pris. Genom omtanke och
sparsamhet kan en husmoder få även en klen hushållskassa att räcka till
för många olika behov. Hon kan låta konsumtionen anpassa sig efter
prisförhållandena så till vida, att förbrukningen ökas av de varuslag,
som för tillfället äro billiga, och omvänt. Och hon kan söka att alltid
välja de billigaste inköpskällorna. Åtskilliga fingervisningar i detta
avseende ger efterföljande tabell, som redogör för växlingarna i
minut-handelsprisen på de viktigaste slagen av livsförnödenheter under de
sista femton åren. Tabellens sex första kolumner redovisa efter social-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
