Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lots- och fyrväsendet samt anstalterna för räddning av skeppsbrutna av Erik Hägg - Loststyrelsen och lotsdistrikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lots- och fyrväsendet samt
anstalterna för räddning av skeppsbrutna.
Redan i de svenska lagarna från medeltiden omtalas lotsar under
benämningen ledsagare (av det fornsvenska ledhsagi = den som säger
vägen). Lotsyrket var ursprungligen av privat och frivillig art.
Lots-ningarna utfördes i allmänhet av den vid segellederna boende
kustbefolkningen och inskränkte sig vanligen till den skärgård, varest
lotsen bodde. Men även »långlotsning» förekom, och dylik verkställdes
till en början företrädesvis av styrmansföreningen i Kalmar, ett från
hanseförbundet sig härledande skrå eller gille, vars medlemmar utförde
lotsningar till Stockholm, Uppsala, Visby, Köpenhamn, Liibeck, Danzig
m. fl. orter.
Yrkesbenämningen lots började att tagas i bruk i vårt land
under senare delen av 1600-talet. Ordet härstammar från det engelska
loadsman (av det fornengelska /ad«=väg) sålunda: vägman, vägvisare.
År 1655 tog amiralitetskollegium befattning med rikets lotsväsende,
och 1679 erhöll viceamiralen Werner von Rosenfeld fullmakt att utöva
inspektion såväl över alla styrmännen (lotsarna) vid amiralitetet som
ock över lotsmansväsendet uti hela riket.
Den äldsta fyrplatsen i det nuvarande Sverige är Falsterbo
fyrplats, som räknar sina anor ända tillbaka till början av 1200-talet.
Kullens fyrplats upprättades år 1560, och under 1600-talet tillkommo
Nidingens, Landsorts, Sandhamns (Korsö) och Orskärs fyrplatser. I
organisatoriskt avseende blev år 1652 ett märkesår i vårt fyrväsendes
historia; tillsynen över samtliga rikets »fyrbåkar» uppdrogs nämligen
detta år åt amiralitetskollegium.
År 1687 efterträddes von Rosenfeld av Peter Gedda, och under
hans tid fullföljdes och avslutades utarbetandet av de författningar,
varigenom lotsväsendet närmare reglerades. Dessa författningar trädde
i kraft 1696.
Lots- och fyrväsendets överstyrelse var fordom
amiralitetskollegium och sedermera förvaltningen av sjöärendena. Med ingången av
år 1872 skildes alla lotsverkets angelägenheter från nämnda
förvaltning; samtidigt omdanades lotsdirektörens expedition till ett centralt
ämbetsverk, benämnt lotsstyrelsen, vilket övertog alla lots- och
fyrväsendets angelägenheter och därjämte handhavandet av de med år
1855 uppståndna statens anstalter för räddning av skeppsbrutna.
Lotsstyrelsen och lotsdistrikten.
Nu gällande instruktion för lotsverket säger, att »lotsstyrelsen
ut-göres av generallotsdirektören såsom chef för lotsverket samt tre
ledamöter, av vilka en är chef för kanslibyrån, en chef för lot sbyrån samt
en överfyringenjör och chef för fyringenjörkontoret». Lotsstyrelsen har
bland annat att övervaka vidmakthållandet av säkerhetsanstalterna för
sjöfarten samt att föreslå erforderliga utvidgningar och förändringar
av dessa anstalter. Styrelsen skall därjämte utfärda lotstaxor och
bestämmelser angående utprickning och fyrbelysning. Vidare handhar
styrelsen den ekonomiska förvaltningen av verkets medel samt alla så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
