Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens Högsta Domstol av A. B. Carlsson (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Konungens Högsta Domstol. ==
Åtminstone sedan de senare landskapslagarnas tid kan en högsta
domsmyndigbet sägas ha varit konungen tillerkänd, men i vilka former
denna myndighet skulle utövas var länge obestämt. Konungen dömde
dels »i sitt hov», dels också — personligen eller genom ombud — vid
särskilda räfste- eller rättareting ute i orterna. Försök att ordna den
kungliga domsmyndigheten gjordes vid olika tillfällen under 1500-talet,
så bl. a. genom inrättandet av ett konungens »höga regemente» under
Gustaf Vasa eller en »konungens högsta nämnd» under Erik XIV, men
liksom i fråga om åtskilliga andra organisatoriska projekt från denna
tid stannade det vid blotta ansatsen.
Av mera varaktig betydelse blev den organisation som uppstod
under Gustaf II Adolf. Genom rättegångsordningen 1614 uppdrogs nu
den högsta domsmyndigheten åt en kunglig hovrätt, en fast korporation
med riksdrotsen som ordförande och med bestämda årliga sessioner,
och avsikten var från början, att denna rätt verkligen skulle döma
»konungens dom». Men utvecklingen förde snart med sig, att en rätt till
revision för utomordentliga fall medgavs även av hovrättens domar,
och när så vid sidan av hovrätten i Stockholm nya med denna jämställda
hovrätter upprättades i landsändarna, framväxte inom kort spontant en
ny instans ovanför den ursprungligen tänkta högsta myndigheten.
Fevisionen tillkom konungen själv, men han kom dock aldrig att i den
utsträckning som avsetts personligen utöva den. Under konungens
frånvaro i fält och under förmyndarregeringarna var det rådet som
fungerade som högsta domstol eller, som det redan nu kunde heta, som
justitierevision, och denna anordning blev sedan den ordinära.
Ansatser framkommo även till att låta en viss avdelning av rådet eller
en särskild deputation av rådsherrar handlägga justitiemålen. För
ärendenas föredragning tillsattes inom kansliet särskilda sekreterare med
benämningen revisionssekreterare; hela den avdelning av kansliet, som
hade revisionsmålens beredande om hand, kom med tiden att kallas
revisionsexpeditionen eller nedre justitierevisionen.
Under frihetstiden blev rådet för handläggningen av flertalet
ärenden uppdelat på tvenne divisioner, och justitiemålen föllo då jämte
civilärendena på den ena av dessa. I alla mål ägde konungen i rådet
endast tvenne röster (jämte utslagsröst), och ur denna bestämmelse,
som i fråga om justitieärendena bibehölls även under den gustavianska
tiden och det nya statsskickets tid, förklaras att konungen ända in i
vårt århundrade enligt regeringsformen haft säte i högsta domstolen.
Först i samband med regeringsrättens upprättande 1909 försvann denna
relikt av frihetstidens författningsbestämmelser om maktfördelningen
mellan konung och råd.
Litteratur: %
H. Blomberg, Om Sveriges högsta domstols statsrättsliga ställning och
beiydelse. Upsala 1880
W. Sw a lin, Konungens högsta domstol 1789—1879. Biografiska data.
Stockholm 1879.
B. Wedberg, Konungens högsta domstol 1789-1809. Stockholm 1922.
K. G. ’Westman, Den gustavianska högsta domstolen och dess
hävdatecknare (i: Historisk tidskrift 1924).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
