Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens Högsta Domstol av A. B. Carlsson (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olägenheten av den högsta dömande och den högsta styrande
myndighetens förenande på samma hand gjorde att redan under
frihetstiden åtskilliga projekt till en ändring härutinnan sågo dagen. Det
tidigaste av dessa var det som av justitiedeputationen framlades vid 1738
års riksdag, och vilket innebar, att den högsta domsmyndigheten skulle
överlämnas åt en särskild domstol, bestående av sju justitieråd; en viss
förbindelse med rådet skulle dock kvarstå och konungen som förut äga
övervara ärendenas handläggning. Projektet är märkligt också
därigenom, att det låter beredningen och föredragningen åvila domstolens
egna ledamöter, varigenom den särskilda beredningen i nedre
justitie-revisionen skulle försvinna. Förslaget ledde emellertid icke, lika litet
som senare framkomna av liknande art, till någon åtgärd.
Gustaf III gav redan från början den högsta domsmyndigheten en
förbättrad organisation därigenom, att justitieärendena nu ensamma
lades på en avdelning av rådet; justitierevisionen fick sålunda en mera
fast karaktär än tillförene. För första gången fastställdes också vissa
kompetensvillkor för revisionen, i det dess medlemmar, som till antalet
skulle vara minst sju, skulle vara uti domareämbeten brukade och kända
som rättvisa och lagfarna män. I konungens ställning gjordes i dessa
mål ingen ändring, trots det han i övriga gjorde sig oberoende av
rådets vilja.
Vid förenings- och säkerhetsaktens antagande 1789 överflyttades,
i samband med riksrådets upplösning, justitieärendena från den forna
rådsavdelningen till en konungens högsta domstol, vilken skulle bestå
av tolv medlemmar, hälften frälse och hälften ofrälse; domstolens främste
ledamot blev riksdrotsen. Benimningen högsta domstolen, som redan
tidigare kunnat förekomma, blir således nu den officiella, men även
namnet justitierevisionen bebehålles fortfarande vid sidan härav. Ej
heller nu vidtogs någon ändring i fråga om konungens röster. En
försvagning i domstolens ställning inträdde genom att dess ledamöter i
regel endast förordnades för viss tid.
1809 års regeringsform medförde inga större förändringar i fråga
om själva organisationen. Dock tillväxte institutionen nu åter i inre
styrka därigenom, att dess medlemmar, som från denna tid bära titeln
justitieråd, icke längre tillsattes på förordnande utan på livstid; i
motsats mot vad fallet varit under föregående tid, då högsta domstolens
medlemmar bibehållit sina gamla ämbeten, föreskrevs, att
justitieråds-ämbetet icke fick jämte annat ämbete beklädas. Förbindelsen med den
högsta administrativa myndigheten bibehölls i så måtto, att
justitie-statsministern — efter riksdrotsen — skulle vara ledamot av domstolen.
Detta förhållande upphörde dock vid departementalstyrelsens införande
1840. Bestämmelsen om frälse och ofrälse medlemmar ägde bestånd till
1845, då den borttogs. Stadgandet om konungens tvenne röster
kvarstod som nämnt ända till 1909; denna rösträtt hade dock efter 1789
utövats endast vid tvenne solenna tillfällen: av Gustaf III den 11 jan. 1790
vid begynnelsen av högsta domstolens andra arbetsår och av Oscar II
den 15 maj 1899 vid firandet av hundraårsminnet av dess upprättande.
Med den växande arbetsbördan har givetvis antalet medlemmar
av högsta domstolen icke kunnat fastlåsas vid den ursprungliga siffran.
En utökning skedde första gången 1860 genom stadgandet att antalet
finge utökas till högst aderton i samband med en fördelning av arbetet
på avdelningar. F. n. är antalet tjugufyra, av vilka dock enligt särskild
—3°9249- Svenska Kalendern 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
