Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska polarforskningen av Lennart von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter Spetsbergsexpeditionen 1872—73 vände Nordenskiöld sin håg
till andra forskningsfält, främst till Karahavet och angränsande, då
nästan okända ishavsområden vid Sibiriens kust. Åren 1875 och 1876
av-gingo två expeditioner till farvattnen mellan Novaja Semlja och
Jenes-sejs mynning. Rika rön gjordes över fauna och flora samt geologiska
och hydrografiska förhållanden. Men vad viktigare var: den dittills
förnekade möjligheten av sjöfart på Karahavet bevisades, och planen
för ett framträngande ännu längre mot öster mognade. Vegafärden och
»nordostpassagens» fullbordande var den logiska konsekvensen av de
båda Jenessej-expeditionernas erfarenheter.
Vegafärden står ännu, femtio år efter sitt genomförande, som ett
av den svenska vetenskapens stordåd. Hela den 22 månader långa resan
var fylld av träget arbete. Varken ishavets packismassor och den
sibiriska vinterns 45 minusgrader eller tropikernas solhetta och de ota-
Kingsglaciären på Spetsbergen.
liga festligheterna under triumffärden hem från Japan mäktade hindra
Nordenskiöld och hans män från det, som var resans mål och mening
nämligen utforskandet av allt det nya och okända, som mötte dem. I
fem stora volymer framlades Vegafärdens vetenskapliga resultat, och
detta spänner över de mest skilda forskningsområden. Nordenskiöld
själv hade med sedvanlig ihärdighet och hittelycka stått för de
geologiska undersökningarna. Nytt ljus hade fallit över geologien på
Sibiriens kustland och på Ishavets öar. Tundrans frusna mark och
Cey-lons ädelstensförekomster hade studerats, och synnerligen
betydelsefulla samlingar av förstenade växtlämningar hemfördes från Japan,
Labuan och Egypten. F. R. Kjellman och E. Almquist hade utforskat
de passerade ländernas och havens växtvärld, A. Stuxberg och O.
Nord-qvist deras djurliv. Dansken A. Hovgaard och italienaren G. Bove
hade fört de magnetiska, hydrografiska och meteorologiska journalerna.
Alla hade med iver ägnat sig åt etnografiska foskningar, studerat
tschuktschernas seder och språk och japanernas och singalesernas
kultur samt sammanbragt mängder av etnografiska föremål. Ett av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
