Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska polarforskningen av Lennart von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera uppmärksammade förvärven var en japansk boksamling på mer
än 1,000 volymer, som tillföll Kungliga Biblioteket i Stockholm.
Nordenskiölds sista polarexpedition gällde Grönland, norra
halvklotets största av inlandsis täckta område. Redan 1870 hade han, som
ett led i förberedelserna för den då förestående övervintringen på
Spetsbergen och en i samband därmed planerad slädexpedition norrut
över polarisen, gjort en studiefärd till Grönland. Hans intresse för
in-andsisen hade därunder blivit väckt. Men först efter Vegafärden fick
han det önskade tillfället att angripa denna på allvar. Ett av de
märkligaste momenten i Nordenskiölds stora Grönlandsexpedition 1883 var
också hans vandring in över inlandsisen, vid vilken visserligen icke
han själv, men två lapska skidlöpare, som fortsatte från den punkt
där slädarna måste stanna, nådde den grönländska kontinentens
centrum och det för första gången konstaterades, att Grönlands inre är en
sammanhängande isöken.
Vega i vinterkvarter i packisen vid Pitlekoj på Sibiriens nordkust.
Efter fotografi våren 1879 av L. Palander.
I Grönlandsexpeditionen 1883 deltog såsom Nordenskiölds
närmaste man Alfred Gabriel Nathorst. Nathorst var redan då väl bekant
med den arktiska naturen genom två tidigare Spetsbergsfärder (1870
och 1882), och han blev nu den svenske naturforskare, som i sinom tid
skulle fortsätta Nordenskiölds verk i de norra polarländerna. Vid hans
stora expeditioner till Spetsbergen (1898) och till östra Grönland (1899)
hölls traditionen från Torell och Nordenskiöld i ära. I båda deltogo
entusiastiska och målmedvetna representanter för alla
naturvetenskaper, och båda hemförde lysande bidrag till vår kunskap om de besökta
ländernas såväl geografi som naturbeskaffenhet i övrigt. 1898
kring-seglades Spetsbergen, och dess östligaste ögrupp, Kung Karls land,
blev för första gången noggrant kartlagd och undersökt. Den
svårtillgängliga Vitön (Giles Land) besöktes likaså, och en av landstigningarna
gjordes helt nära den punkt, där, som man numera vet, S. A. Andrée
och hans kamrater sedan några månader lågo begravda under snön.
1899 kartlades Kung Oscars Fjord och Kejsar Frans Josefs Fjord på
Grönlands ostkust, den förra nyupptäckt av expeditionen och den se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
