- Project Runeberg -  Om svenska riddarhuset och dess ätter. 1, De åren 1625-80 introducerade /
1

(1869) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under de hundrade år, som närmast föregingo tiden för
svenska adelns första samlande i ett riddarhus, hade den
sett en af sina ätter, upphöjd till dynasti, prydas med
kungakronan och åtskilliga af sina döttrar bära
drottningadiadem; af dess öfrige medlemmar hade derjemte icke Så få
genom grefve- och friherre-värdighet blifvit höjde i både magt
och glans. Ensamt detta häntyder på ett för adeln
gynnsamt skifte. Tidens häfder intyga ock att så var. Det är
egentligen dess mägtige slägter, som ur Eriks händer bryta
spiran för att sätta den i Johans, det är bland dem de
skola sökas, hvilka, efter Gustaf II Adolfs mening, väl „hade
varit tillfreds, att honung Sigismund varit ett spjut och
suttit genom hertig Carl," för att sen desto säkrare kunna
grunda sitt regemente; men det var ock åt deras leder
konungamagten förnämligast måttade sina slag. Ty den ses
vända sig emot dem ej blott med utvidgade privilegier och
andra gunstbevis — stundom och ej så sällan gör den det
äfven med fängelse och bila, med dolk och svärd. Från 1529
års riksdag i Strengnäs, der kung Gustaf högg första
hugget, se vi denna strid mellan landets herre och dess herrar
alltjemt fortsättas) till dess den ändtligen med sextonde
seklets utgång för denna gång når sitt slut. Och då har
landets konung flytt, dess „ojemförlige män" äro fallne;
men för både folket och tronen hade segervinnaren stridt,
i hans framgång låg deras, och en skyldig lön var i
sanning Carl IX:s konunganamn.

Det är vid denna tid riket allt mera synbart börjar
öfvergå till stat. Dess elementer stadgas och bestämmas,
deras verksamhet regleras vare sig genom praxis eller lag,
och inom representationen blir särskildt första ståndet ett
föremål för regeringens omsorg. Genom de händelser, vi
här ofvan antydt, hade det visserligen lidit men; men att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:38:33 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svenskari/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free