- Project Runeberg -  Om svenska riddarhuset och dess ätter. 1, De åren 1625-80 introducerade /
21

(1869) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nägenhet att medgifva, det grefvar och friherrar „vore mera
till att" estimera än de andre klasserna och hade högre votum ;"
men andra gången berodde det på en landtmarskalken
anhållan till honom, att han „måtte sätta sig och taga sitt
ställe in." Han hade nämligen, under det diskussionen i
ståndet pågick, rest sig och „vandrade af och till efter vanan."
Riddarhusordningen bjöd landtmarskalken att „nafzssa dem, som
sig immoderate förhålla," och dennes ord voro således på sin
plats. Men „då svarade Gref Göstaf med ifrigt mod, han
skulle intet heta honom sätta sig, det var honom fritt att
sitta eller gå, vore och faller så gammal, att han visste ,väl
(när han skulle) sätta sig, han behöfde intet så fara ut — och
vardt öfvermåttan vred och stod opp och sade: han vore
ingen Cujon, och ville gå ut och när han kom midt på
(golfvet) sade han (att han) skulle aldrig komma der in
igen."

Ridderskapet sade: h. Grefve, görer icke det — då
vände han om och utgöt en hop förtretelige, vredsamme ord
och affekter, och således offenderede landtmarskalken, att
samtlige ridderskapet ock sådant högeligen förtröto och stodo
opp och ville gå ."tur riddarhuset; och sade: Grefve, i hafven
gjort förmycket, att i således disrespektera vår landtmarskalk,
som H. K. Maj:t samt regeringen och vi hafve god erkänt
och (som) sitt embete redeligen och med godt mane’r
företrädt."

När nu emellertid hans uppförande hvar och en „med
stort rumor högeligen förtröt," och landtmarskalken nedlade
sin staf och afsade sig sin värdighet, då började grefvens
besinning ändtligen vakna; han „begynte fälla tårar," bad
landtmarskalken — Erik Gyllenstjerna — „sin staf igen
ve-dertaga" och undskyllde sig så godt han förstod. Ståndet
förenade med hans sina böner. Gyllenstjerna var likväl ännu
obeveklig; först d. 7 Febr. lät han sig öfvertala att ånyo
intaga sin plats.

Det bör anmärkas, att den, som så vågade tala och bete
sig under pågående plenum i rikets första stånd, var en
yngling om tjugutre år. Medvetandet af greflig värdighet och så
dessutom sinnets art var det väl som möjliggjorde hans djerfhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:38:33 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svenskari/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free