- Project Runeberg -  Om svenska riddarhuset och dess ätter. 1, De åren 1625-80 introducerade /
22

(1869) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I likhet med sin redan nämde broder slöt han som
fältmarskalk. Denne broders andre son, Carl Gustaf, gift med
Amalia von Königsmarck och generallöjtnant i sachsisk tjenst,
dömdes 1703 för förrädiska stämplingar mot fosterlandet från
lif, ära och gods, men dog samma månad. Hans äldste son
blef ej blott lifdömd, utan äfven halshuggen. Det var Charles
Emil, landtmarskalken och generalen, som 1743 med lifvet
fick gälda både sina och andras fel. Äfven en af dennes
söner är bekannt. Landtmarskalken vid 1789 års riksdag,
generalmajoren och serafimer-riddaren Charles Emil, som nämde
år under Gustaf HI:s säkerhetsakt skref bort sitt goda namn,
var hans äldste son. En yngre var den’ Adam, som i fransk
tjenst uppnådde värdigheten af Marechal de Camp.

En brorson till de begge ofvannämde fältmarskalkarne,
Gustaf Fredrik, hade utan konungens tillstånd gift sig med
en kusin — ett då för tiden förbjudet led — och derför måst
lemna fäderneslandet. Han ingick i republiken Venedigs tjenst,
utmärkte sig der för käckhet och mod, och fick vid afskedet
derifrån 600 duk. årlig pension och en fotsid guldkedja. ’)
Återkommen till Sverige 1698, fortsatte han samma bana och
dog som generallöjtnant. Högre än han både i tjenstegrad
och rykte står dock hans yngre broder, generalen Adam
Ludvig — Carl XII:s „latinske öfverste," som segrade vid
Gemauerthof och tappert stred vid Liesna, Kehnskölds rival
särskildt i Pultava-slaget och en välgörande och verksam
man under fångenskapens tid. Han dog i Moskwa 1719, men
i Riddarholmskyrkan begrofs år 1722 hans lik.

Ätten är ännu ganska talrik. I senast utkomna
adelskalender upptagas bland de af svärdssidan lefvande 23, hvilka
gjort sitt val af bana. Två af desse inneha civil beställning,
21 deremot ega eller ha egt militär; men man spårar
till och med här ett tidens ingrepp i forna kast-åsigter, uti

’) Anrep, Adelns ättartafl. 2,670. — Vi anse nästan öfverflödigt att
anmärka, det vi hufvudsakligen laggt dessa jemte Stjernmans,
Rothliebs m. fl. adelsmatriklar, vidare våra Biogr, lexikon, Stjernmans och
Låstboms höfdingaminnen, Ugglas Eådslängd, Lagus, „finska adelns
gods och ätter" hans Åbo hofrätts historia, Berchs sv. herrars och
fruars skådep. och lefvernesbeskrifn., våra rikshistorier, utgifne hist.
handl. m. fl. arbeten till grund för vår framställning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:38:33 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svenskari/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free