Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvit sitt barn. „Ja," säger Vivallius, „de hafva, att jag
sanningen rätt utsäger, mera efter mig än jag efter deras
dotter friat;"–––-„och på det sista fingo de mig så vidt,
att vi alle fyra — (föräldrarne, dottren och han) — det
Heliga Altarets Sakramente derpå annamma skulle, att vi ville
vårt gjorda löfte fullbringa."
Hvilken del Vivallius hade i Grips misstag rörande
hans namn, är icke alldeles klart. Men tydligt är, att han
icke sagt honom sitt rätta. Också använder han all sin
styrka för att i sitt försvar framställa namnets
underordnade vigt emot personen; „sade väl Adam," frågar han till
exempel, „då han först såg qvinnan: jag vill gifva dig ett
skönt namn och kalla dig Eva, och sedan för ditt sköna
namn taga dig till äkta? Nej, sannerligen, Adam tänkte då
intet på något namn. — „Och," säger han vidare,
„förmenar Ulf Grip, att efter ty han af adel födder är, att han
derför mera af Gud aktad är än jag? Jag är såväl Guds
beläte som Ulf Grip och hans dotter. Eller hafver Gud
någon städs uti sitt helga ord äktenskap emellan adel och
oadel förbudit?" Nej, det har han ej; och genom ett
kristligt äktenskap förenade, voro numera Ulf Grips dotter och
han makar inför Gud. Här, tillägger han, „månde min
vederpart mig svara: Ja, men efter ty i Dannemarks recess,
konung Christians Cap. 36, giftermål emellan adel och oadel
fprbudet är, derför, om ett sådant giftermål äfven utaf Gud
försedt hade varit, så måtte det dock likväl derför gå
tillbaka igen." Han böjer sig då för landets rätt; men hans
sjelfkänsla reser sig likväl än en gång mot dessa orättvisa
stadgar, med hvilkas bistånd man nu traktar efter hans lif
— och detta blott derför, att han ej är af adel. „
Sannerligen," utbrister han, „efter ty han (Grip) mig så platt
förakta vill, kan jag intet annat än min mening rätt utsäga.
Man ställe oss rätt emot hvarandra och betrakte derhos,
hvad det rätt är, som en menniska nobiliterar och till adel
gör, och probere sedan honom emot mig och sedan judicere
begges våra qvaliteter. — — Det är sannerligen ingen konst
uti vaggan något ärfva, men igenom egen persons
qvaliteter att förvärfva; det är ingen konst hemma att ligga, fat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
