- Project Runeberg -  Om svenska riddarhuset och dess ätter. 1, De åren 1625-80 introducerade /
62

(1869) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

embetsmän af nyssnämda höga värdighet, hvilka likväl „intet
voro af så hög slächt;" ’) det var sannt nog — han var blott
prestson, och hans far var till sin födsel Japp.

Stundom hände det, att tjenstemännen äfven under
assessorsgrad hugnades med adelsbrefvet; Erik Gyldenbring erhöll
det redan som notarie. Men det var dock undantagsfall.

Vi ha sett, att lektorerna och professorerna jemte öfriga
vetenskapligt bildade personer icke adlades som
vetenskapsmän utan som medlemmar af något rikets embetsverk; och
vi skulle möjligen deraf kunna draga den slutsats, att
vetenskapsmannen icke såsom blott sådan ansågs värdig ett adelsbref.
Det vore väl just heller icke orätt att så förmena. Men det
finnes dock sådana, som blott på grund af lärda förtjenster
vunnit sitt adliga namn. En Michael (Wexionius)
Gyldenstolpe adlades som professor i Åbo och som en allmänt
erkänd „ogement lärd" polyhistor, redan 7 år förrän han fick
en assessorstjenst. De tvenne rikshistoriograferna Bogislaus
Filip v. Chemnitz och Arnold Johan Messenius upphöjdes
väl också hufvudsakligen för fädernas med pennan utförda
tjenster. Den senare blef dock, som vi minnas, dömd förlustig
sitt adelskap och dog den 22 Dec. 1651 på stupstocken tillika
med sin ende son. Två dar dessförinnan var på rikskanslerns
befallning hans vapen å riddarhuset nedtaget. 2) Äfven ätterna
Oljeqvist och Örn böra vi väl här nämna. Deras
grundläggare voro de begge biskoparne Johannis Matthice och
Johannes Bothvidi hvilka likväl icke sjelfva trädde ur sitt stånd.
Men de talrikaste inom denna vår „lärda grupp" äro läkarne.
Jakob Eobertsson, Olof Bure, „mäster Adam Barberare,"
som, inträdd på riddarhuset, kallade sig Hirtenberg, en
Palmkron, en Klöfverfelt, en Rutenfelt, en Johan (Munktelius)
Lagercrona voro alla under olika tider lifmedici hos våra
kungliga personer, och vunno derunder sina adlige namn.
Eoligt nog är att se, huru de stundom af den kungliga nåden
placeras. Gustaf II Adolfs lifmedikus Olof Bure t.ex. blir
först borgmästare i Stockholm och sändes sedan till Åbo hof-

’) Rådsprot. för nämde dag, tryckt i Swederus, Stockholms
Magazin 2,724.

2) Adlersparre, Hist. Samlingar 1,403.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:40:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenskari/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free