Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stemän och öfvergå till vår militära afdelning, så må var
första, temligen triviala reflexion bli den, att det äfven här
ger sig tillkänna, det Sveriges flotta icke så mycket
betydt och derför icke heller blifvit af regenterna så
uppmärksammad som Sveriges här. För hvarje adlad officer från
flottan komma nämligen ungefär 20 från krigshären till lands.
Det första namnet, vi bland de förre möta, är dock förenadt
med stolta minnen; det tillhör ätten Bagge af Boo. Den
grundades af den ryktbare amiralen Jakob, och
introducerades i sonen Johan, äfven han amiral. Sedan följa bland de
öfriga ännu sex af den graden — Gyllenmärs, Gyllenlood,
Blom, Rodersköld, Strusshjelm, hvilken börjat sin bana som
båtsman, och Martin (Thijsen) Anckarhjelm, de Geerska
flottans bekannte amiral. Majorerna Stewardt och Strussflycht,
kaptenerna Gyllenflög, Zelow och Bilesköld, Hans och Richard
Clerck m. fl. utgöra resten af gruppen.
Försvinnande liten är den emellertid, som vi sade, emot
denna skara af adlade landtofficerare, som i täta leder möter
vår blick. De flesta utaf dem ha som ryttmästare eller
kaptener fått sitt adelsbref, utan att man om dem förmår att säga
mera, än att de under dessa krigets tider troligen till största
antalet klädt blodig skjorta för sitt fädernesland, och på så sätt
gjort sig lönen värde. En och annan af hopen känna vi dock
igen. Ryttmästaren Nils Assersson, som adlades under
namnet Mannersköld, är den särskildt från 1644 års
krigshistoria så bekannte kommendanten i Göteborg. Förut hade
han i våra östra provinser fejdat mot ryssen; nu var det mot
dansken han skulle hålla stånd. Omständigheterna hindrade
likväl kung Christian att sätta honom å något hårdare prof.
Men kanske lika mycket som genom en hjeltemodigt
uthärdad belägring vinner oss den ärlige gamle krigsbussen genom
sitt svar å det kung Christians uppfordringsbref, i hvilket denne,
i händelse hans anmaning till dagtingan förkastades, bland
annat hotade med att försänka inloppet till staden och
derigenom till dennas ständiga förderf hindra såväl andra
som „frälsaren" de Geers skepp att inlöpa. — „Det kan så
möjligen ske," svarar Mannersköld; „men jag hafver ofta
sett, att hvad menniskohänder gjort, det kunna ock mennisko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
