- Project Runeberg -  Om svenska riddarhuset och dess ätter. 1, De åren 1625-80 introducerade /
72

(1869) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förvärrar den sjukas tillstånd — han uppger fästningen och
räddar hennes lif. Men det svikna fosterlandet fordrar och
får hans eget som offer.

En Johan Hjulhammar, sergeant vid lifgardet, reser 1684
till Ostindien och blir kommendant i Batavia; går sedan
till Turkiet och blir der mohammedan. I mindre vänlig
beröring med turken är deremot Göran Svärdsköld. Tolf
år tjenar han under holländska, franska och italienska fanor
och är slutligen i toskansk tjenst ombord på galererna vid
Malta; der blir han skjuten i sank och tillfångatagen af en
turkisk kapare. I sin nöd gör han det löftet, att, om han
blefve fri, skulle han vid hemkomsten till Sverige bygga en
kyrka och så åt de fattiga och kyrkobetjeningen
testamentera all sin egendom. Han blir det verkligen och anhåller
år 1685 om kongl, stadfästelse å sitt testamente. 1) Äfven
åt kronan anslår han en summa. Dör ogift och slutar sin
ätt. Den siste mera kände af namnet Gladsten hette Carl
Gustaf och var officer vid Östgöta kavalleri. År 1725
for han utrikes, kom till Australien och blef der
„"nderköpman i holländska ostindiska kompagniets tjenst samt
medlem af det politiska rådet i Amboina." — Ätten är i
Sverige död; måhända lefver den i Polynesien.

Vi nämde härofvan huru hastigt desse nye ätter dö,
huru fort de slockna; och såsom ett af de skäl, hvilka
möjligen till sakens förklarande kunde användas, nämde vi
deras fattigdom. Åtskilliga uppgifter, särskildt i fråga om
dessa krigarätter, bestyrka äfven det utarmade tillstånd, i
hvilket de ofta befunnit sig. Carl Andersson Ryttersköld
adlades som löjtnant 1651; som major dog han 30 år
derefter. I tre år stod hans lik ofvan jord, emedan arfvingarne ej
mägtade bekosta begrafningen. 2) Och den adlade
öfverstelöjtnanten Drakensfjernas son Peter, löjtnant vid Helsinge
regemente, ursäktar dermed sitt uteblifvände från 1686 års

’) Anrep. Adelns Ättartafl. 4,313. — Han bodde å Brandstorps
säteri i Westergötland. Lindskog, Beskrifn. öfver Skara stift, vet dock
intet att förtälja om någon dylik kyrkobyggnad, icke heller åtskillige
andre förf., hvilka vi i saken rådfrågat.

2) Anrep, 1. c. 3,570.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:38:33 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svenskari/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free