Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— så länge egde folket i dem emot den öfverhängande
faran ett kraftigt värn. Ett slags folktribun både var och
benämdes ståndet. Vid hvarje tillfälle af spänning eller
nöd slöto sig de lägre stånden till detta med bön om
deras bistånd och hjelp. 1)
Men som ett försök att neutralisera ståndets kraft
måste biskops-adlandet fattas. Desse biskopar hade genom
presternas egen rost förklarats för ståndets bäste krafter;
mycket var vunnet genom vinnandet af dem. Vid 1650
års riksdag sänder adeln sin sekreterare till presterskapet
och frågar, om de ville med dem „it godt tilförtroendhe
och Correspondentz hålla in conciliis dandis et accipiendis;"
de hade äfven, säger Jonas Petri, „it godt sperantz om
ath dhet kunne skee, ty dhe viste wäll at någre aff
Episcopis voro Nobilitati addictissimi." Men hvad de tyckas
icke vetat, var, att det lägre presterskapet ett par dagar
förut i en särskild konklav förenat sig om bland annat den
ansökan till drottningen, „ att de episcopi, som hade många
gods och gårdar, 2) och förty höllo sig mera intill adeln än
till presterskapet och hade fått nobilitatem in på sina barn,
måtte vika af capitlet och icke vara i råd och dåd med de
andre af presterskapet." 3) Detta hade således fått öga för
faran och beslutit att möta den. Ståndet blef heller icke,
som vi veta, adelns bundsförvandt vid denna betydelsefulla
riksdag; det blef i det stället hufvudet för de begge lägre
stånden och gaf både styrka och eftertryck åt dessas
opposition.
Men biskoparne blefvo fortfarande adlade. Vid 1668
års riksdag kunde den gamle Lenseus, erkebiskopen, icke
infinna sig, utan skulle derför enligt gammal sed biskopen
*) Vid t. ex. 1650 års riksdag bedja bönderna att „presterskapet
ville hålla god förtroenhet och correspondentz med dem, dem med råd
och dåd bispringa och förhjelpa" och borgarståndet begär af dem, att
de måtte med dem och bönderna hafva en „arctissima animorum nnio &
conjunctio." — Se Jonas Petri dagbok, Skand. Samf. handl. 22,73
och 97.
2) Enligt § 12 af presterskapets privil. af år 1650 egde de dem
„under Freises Frijheet och Willkor."
3) Skand. Samf. handl. 22,70.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
