Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ende sonen till biskop Emporagrius var Gabriel
Lillieflyckt. Han hade redan några år varit hist. professor vid
Uppsala universitet, då han, tjugonie-årig, indrogs i
konungens kansli och inom kort hugnades med hofrådstitel. Men
i diplomatien tyckes han ha blifvit använd blott på försök.
Överflyttad till juridiska banan fick han ett
häradshöfdingedöme och blef sedermera efter hvartannat lagman i trenne
olika lagsagor, innan han år 1690 dog.
Det anföres om honom på tre olika ställen i adelns
ättartaflor en för kostlig anekdot. Han hade i Stockholm
i friareärende besökt en ung fröken, fått hennes ja och skulle
så rida hem; men i distraktion sätter han sig baklänges
upp på hästen, och denne, ovan vid ett dylikt sätt, börjar
ofördröjligen att skena åstad med sin herre uppefter
Drottninggatan, till alla åskådares stora löje och lust. „Och
för denna händelse fick han korgen," tillägger antecknaren.1)
Vi må bland våra för vetenskapliga förtjenster adlade
äfven nämna den lärde men bångstyrige löjtnanten och
riksantiqvarien Jakob (Istmén) Reenhjelm och de trenne läkarne
Durietz, Wattrang och Gripenflycht. Desse senare bildade
tillsammans med doktor Bernhard Below år 1663 det
läkaresällskap i hufvudstaden, hvilket regeringen samma år
under namn af Collegium Medicum gjorde till en bestående
institution.2) Durietz hade fått sin doktorsgrad i Salamanca,
blef sedermera Ludvig XIII:s lifmedikus och Conseiller de
France; inkallades år 1642 till Sverige genom Bengt Skytte,
och fästes såsom lifmedikus och arkiater vid vårt hof. Han
berömmes såsom en lärd och skicklig man, men „så
högdragen, att han aldrig tog af sin hatt för de höge herrarne."5)
Det må ock ha varit förlåtligt för en man, som var så
öfvertygad som denne om sin öfverlägsenhet öfver dem
i både bildning och börd; med riddare och slottsherrar
drog han ju sina anor upp till 1000:talet, och förfäderna
till hans första hustru hade varit „princes de Mortaignes
et Vicomtes de Tournay." — Wattrang och Gripenflycht
O Anrep, 1. c. 2,704, 3,196 och 759.
2) Sacklén, Sv. Läkarehistoria 1,1.
3) * I c. pag. 3,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
