- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
15

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna gick i stycken mot stenläggningen, samt
blundade af försiktighet för att en gång kunna vittna att
han ingenting sett, hörde han i stället några kraftiga
kommandoord, och när han till följd däraf kom att slå
upp ögonen, såg han tvänne resliga, uniformerade
ryttare på svarta hästar bana sig väg genom folkhopen
genom att slå till höger och vänster med sina långa
ryttarvärjor. Nu hördes äfven vakten närma sig från
andra sidan. Folkhopen måste vika för den beväpnade
ordningsmakten och vagnen kunde åter sätta sig i rörelse.

Det var med en viss nyfikenhet, som den yngre
af de båda ryttarne vände sig om i sadeln, då han
kommit öfver Norrbro, för att närmare betrakta de
båda damerna, som åkte i vagnen, hvilken nu tog af
nedåt Riddaregatan[1]. Äfven de tycktes visa samma
intresse för honom; ty just som han vände sig om drogo
de åt sidan sina florshufvor, hvilket förhållande kunnat
förmå hvilken ryttare som hälst, tyckte han efteråt,
att låta sin häst sakta sina steg.

Båda damerna voro vackra. Den ena var icke mera
ung. De tycktes likna hvarandra. Af dessa tre fakta
drog han den slutsatsen, att de voro mor och dotter.
Att de voro af förnäm börd, var han äfven snart på det
klara med. Den äldres höga panna, hennes fina
ansiktsprofil, de välbildade, fast något för hårdt slutna
läpparna voro drag, som gåfvo åt hennes ansikte ett
uttryck af på en gång stolthet och själsstyrka. De
gråblå ögonen, hvilka så sällsamt stucko af mot det
pudrade håret, talade på samma gång om
skarpsinnighet och befallande öfverlägsenhet, hvilket han också
särskildt gifvit akt på i trängseln där borta, då hon


[1] Nu Myntgatan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free