Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ii —
»Hvem är du, som besöker mig vid denna tid?»
ropade han, i det han reste sig. »Äst du en dödlig
människa, så stig fram, äst du däremot en ande, så
säg mig, hvadan du irrar så bland människornas
boningar?»
»Min vördade morbror får icke taga det så
allvarligt», svarade en ung, klangfull stämma ur
skumrasket, »jag är helt simpelt en vanlig dödlig och kom
icke att tänka på att jag stod så här i skuggan.»
»Man tänker alltid så litet här i världen», sade
biskopen, i det han tog Svenske i famn, »men det
gläder mig emellertid att en gång få se dig, systerson,
frisk och helbrägda. — Vacker och ståtlig, ser jag;
du ser ut som en hel karl», tillade han, i det han
fortfor att betrakta honom. — »Det är många år sedan jag
såg dig, jag tror fulla femton; också är det långt från
Österbotten till Abo, och trägna göromål medgifva
icke långa resor. Men hur mår min käre broder?»
afbröt han sig, då Svenske icke sade något. »Lefver
väl och med all hälsa, vill jag hoppas?»
»Min välgörare har slutat», sade ynglingen kort
och tyst, liksom för sig själf.
»Icke mer i lifvet?»
»Det var fjorton dagar i går, sen han dog.»
»Men han var ju i sin bästa ålder, kry och
duktig: allt tycktes ju gifva hopp om en lång och säll
lefnad?»
»Ingen kunde ana att det skulle gå så fort.»
»Jaså —- ja, döden kommer ofta då man minst
väntar honom, och vår Herres vägar äro
outrann-sakliga; men sätt dig ned, barn, och berätta; jag
vet ju endast att du ärnade dig hit för att söka
tjänst vid någon af de många knekthoparna, ty detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
