Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 36 -
dag. icke mer skulle finnas i detta lifvet, skall du
begifva dig till min bror biskopen, så skaffar han dig
nog fram de första stegen.»
Tårania, som den unge mannen hittills lyckats
återhålla, letade sig nu ner för hans solbrända
kinder under den långa tystnad som följde på hans
berättelse.
Slutligen reste sig biskopen och frågade, i det han
vänligt lade sin hand på hans axel, »har du aldrig
hört någonting om din far?»
»Nej, aldrig. Som morbror vet, vardt han tagen
till fånga, när han försvarade mor och oss syskon mot
ryssen. Värjan här», tillade han med en stolt blick
åt sidan, »är det enda minne jag fått i arf efter
honom».
»Mången har fått ringare.»
»Så tänker också jag och jag ville icke för allt
på jorden utbyta den mot de strumpstickor, som jag
sett de unga junkrarne gå och sprätta med här i
staden. »Lär honom sköta sin värja väl, Lars, det
kommer nog flere sådana dagar än», hade min far sagt,
då ryssarne gjorde sista stormningen. Strax därpå
ramlade taket på byggningen. I en brunn undgingo
min mor och jag deras efterspaningar, men pappa och
min två år äldre syster blefvo borta. När min mor
sedan kom till fullt medvetande, såg hon öfver de
rykande askhögania endast några hvita segel långt ut på
fjärden. Om min far dödats under striden eller
bortförts på någon af dessa båtar till de ryska
vildmarkerna, därom fingo vi aldrig någon kunskap. Mången
afton satt min stackars mor, sorgsen och tankfull, och
skådade ut öfver det vida, stormande hafvet utanför
den lilla torfklädda stugan där ute på skäret — dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
