- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
44

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— ii —

»Värma mig hit och värma mig dit», muttrade Lars
vresigt. »Om du icke springer i flygande fläng till
Blåkulla, din utbasade tjufpojke, och kommer igen med
en duktig sup ratafia,* ska’ hin onde krama dig.»

Lars hade just fått denna nya dryck till sig och kunde
icke nog berömma för Svenske hur mycket bättre den
var än den svarta trollsmöijan han nyss bortkastat, då
dörren till förstugan rycktes upp på vid gafvel och
några nya gäster inträdde, hvilka togo deras
uppmärksamhet i anspråk. Klädsel och hållning utvisade att
de voro officerare. De bakåtstrukna perukerna voro
starkt pudrade, deras smala värjor hängde, i enlighet
med nyaste modet, vinkelrätt mot vaden och deras
röda klackar och stora skospännen, eller som de kallades
boucles d’artois, hvilka de nyttjade i stället för de förut
brukliga bandrosetterna, gåfvo på samma gång till
känna att de tillhörde den klass af unga adelsmän,
hvilken vid denna tid hade den oskattbara förmånen att
få rikta språket med det nya ordet »sprätthök». Af
deras högdragna ord och befallande åtbörder kunde
man också märka att deras uppfostran icke skett under
inflytande af en alltför stel hofetikett, utan snarare kunde
räkna sina förnämsta intryck från lägret eller kanske
sannolikare från dylika kaffehus som det, hvari de nu
inträdde.

»En flaska äkta franskt vin, ma chère — men fort!»
ropade den först inträdande åt skänkjungfrun, under det
att den till golfvet bugande värden artigt framsatte
stolar.

»Det är, ma foi, sant, mes amis», fortsatte han, i
det han vårdslöst slängde hatten på bordet utan att
låtsa märka mäster Lafonts vördnadsbetygelser, »hvad

* Brännvin pX korsbärskärnor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free