- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
45

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— ii —

den fördömde snushanen säger. Jag är sannerligen en
ovärdig republikens medlem. Om jag än icke
uppenbarligen knorrar öfver våra fega partihjältar sker det
dock så mycket oftare hemligen. Jag ger dock icke

— sacré nom de Dieu! — en möglig runstyckeskringla
för all den fred och blomstrande näringar, som skulle
komma i landet, om dessa bonnets de nuit, dessa
fördömda nattmössor, skulle på nytt komma till styret.»

»Ah bah! — då äro våra egna höge mycket bättre»,
inföll en af de andra, en ung man med bleka anletsdrag
och rödkantade ögonlock, under det att de samtliga
slogo sig ned kring bordet.

»En sådan gudsnådelig pultron», fortsatte den förste
talaren, i det han lutade sig bakåt i stolen och lade
benen i kors öfver hvarandra. »Han påstod, vertebleu,
att vi spelade cinque et neuf om vårt folks Välfärd

— mon Dieu! — och endast därför att vi vilja göra
elt nytt fälttåg mot ryssen. Men jag skall lära honom
att en annan gång blanda för mycket tokprat i sina
predikningar.»

»Meijersdorff har rätt», läspade en tredje, en
medelålders man med pussigt, skinande anlete, »prästerna,
och framför allt vår liögvördige motståndare Juslenius,
äro nu värre än själfva bondpopulacen — men quel
bruit pour une omelette! Våra stridigheter börja snart
öfvergå till det löjliga. Vore det icke mycket bättre,
om vi blefve hemma i landet och aldrig komme till
riksdagen, utan öfverlämnade åt rådet att ensamt råda
och styra?»

»Dumt käringprat!» inföll Meijersdorff kort, otåligt
trummande med fingrarna på bordet.

»Mon frère ville i lugn och ro förstås, uppöfva sina
förut tillräckligt utbildade smakorgan genom att resa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free