Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-6g —
»Pots tausend, hvad säger man om kungen?»
afbröt honom den okände med något sträfvare tonfall,
i det han rätade upp sin stora kropp och sökte intaga
en soldatlik ställning; »denk er doch etwas besser nach
ein ander mal!»
1 detsamma gjorde han en militärisk vändning mot
dörren för att aflägsna sig, då en ung kavaljer
inträdde från den motsatta dörren och till Svenskes icke
ringa förvåning gjorde en djup bugning för den gamle
mannen. »Hans Maj:t», sade han, »signalen är hissad
på Logården och sluparna ligga i ordning att
öfverföra jägarne.»
»Väl, von Buddenbrock, då vilja vi strax
infinna oss.»
»Kungen själf», mumlade Svenske. Det gick
formligen omkring i hans hufvud. Men han sansade sig
genast. Han hade hört berättas, mindes han, att kung
Fredrik var en god och mild konung. Icke vetande
rätt huru han skulle te sig, och ytterligare förvirrad
genom de blickar, hvarmed kungen och hans unge
kavaljer betraktade honom, tog han slutligen ett steg
framåt och föll på knä, i det han med några
osammanhängande ord sökte uttrycka hur olycklig han kände
sig till mods öfver att hafva tagit den glorvyrdigste
konungen, landets fader, för en vanlig människa,
hvarför han i sin djupaste undersåtliga ringhet bad
om tillgift.
Det godmodiga leende hvarmed konungen åhörde
hans anförande lugnade honom. »Ja, mitt namn är
Friedrich», sade konungen och vinkade åt honom att stiga
upp. »För öfrigt är jag visserligen intet annat än en
vanlig människa; och ingenting kan väl vara likare en
konung än att vara en människa. Men jag har hört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
