Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 7o —
min unge man rekommenderas af en utaf mina
vänner,» återtog hàn, med en nådig böjning på hufvudet,
»och det är icke utan att jag är skyldig er en återtjänst.
Friedrich glömmer aldrig en tjänst — var vår frände
Carolus stor i striden, kan Friedrich visa sig stor i
friden.»
Då Svenske icke kunde återhålla några utrop af
förvåning, afbröt honom konungen:
»Beim Gott! Unge man, jag vet allt; — von
Buddenbrock här har redan omtalat alltsamman.
Historien går ju för öfrigt hela staden omkring! —
Men man får icke vara så hetsig af sig, äfven om man
är i sin goda rätt och vill taga en vacker dams parti.
— Man skall hålla sin värja i styr, såsom vi en gång
för alla befallt. — Emellertid vilja vi nu», fortfor han
efter en stunds tvekan, »till straff för att unge man,
genom att draga svärd i residenset, brustit aktning för
kungens närvaro ålägga honom att hela aftonen vara
i denna tråkiga mans sällskap, hvilken under en hel
förmiddag icke kunnat berätta för konungen en enda
galant historia, utan endast hållit bedröfliga sorgetal
öfver sin far, generalen i Finland, eller om ryssar och
kosacker som bränna folk lefvande.
Och här har mans till andra kläder», fortfor
kungen godmodigt — då Svenske bugande afhörde
hans befallningar — i det han böljade en undersökning
af sina stora västfickor, hvilken emellertid icke ledde
till något resultat; ty sedan han fortsatt därmed en
stund — och detta så grundligt, att han vände ut och
in på fickorna — sade han med samma godmodiga
leende: »Potz donner! Den skälmen Dalin tog
verkligen den sista dukaten från kungen i dag!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
