- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
72

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 72 —

Nu öppnades dörren och en medelålders man, klädd
nästan alldeles lika med konungen, steg öfver tröskeln.

»Broman» sade konungen, vänligt framräckande sin
hand för att kyssas, »välkommen! Vi borde
egentligen vara ond på dig, då vi hela långa eftermiddagen
fått sitta här ensam och endast kunnat roa oss med
att se på gubben Blom, hur han lastar in veden där
nere. Men hvar har man varit hela långa dagen?»

»Ersmaj:t, trägna göromål; penningebekymmer—»,
började Broman med ett inställsamt småleende, under
det han gjorde en djup bugning.

»Potz donner, man; — redan slut? Sverige skulle
vara ett riktigt Peru, för att vår kommersiepresident
skulle vara en honnett man. Men vi vilja tala en annan
gång därom. Hur var slutet på historien vi fick löfte
om? Vi älska icke böcker och vilja därför hälst hafva
deras innehåll omtaladt för oss.»

»Menar Ers maj:t historien om de nio fångade
björnungarne?»

»Nej, det var ju historien om de förtjusande
troll-sländorna» — kungen smackade med läpparna och ett
belåtet leende smög sig öfver hans anlete. »Om
aller-liebsten Cismene; hon som så djupt fäste sig i vårt
minne på sista balen. — Hvad säger hennes mor, den
stolta friherrinnan? — Men, det är sant, vi hafva icke
tid nu. Vi vilja höra den i afton efter jagten —; redan
i afton, hör man det!»

»Men se där», afbröt kungen sig, »vi hade så
när glömt vår dams trogne riddare. Hör, min vän»,
återtog han, vändande sig till Broman, »denne man vill
blifva soldat vid vår armé och du får därför ställa så
till, att han snart får en fanriksfullmakt. Vi själfva
vilja betala den, och får du därför för denna gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free