- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
95

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 95 —

han rätt, att både klokhet och mandom saknas som
oftast hos vår tids ungdom. Jag vill därför icke säga
något ondt om Carolus.»

»Både klokhet och mandom komma kanske att
pröfvas snarare än man tror», återtog åldermannen
med en viktig min, i det han med en jakande nick
instämde i hvad biskopen sagt.

»Ja, du lär ju medföra ännu sorgligare nyheter,
efter hvad jag hör?» frågade Beata. »Kan det
verkligen vara sant, att finnarne vilja på nytt hafva krig?»

»Det sträfvas därhän på vissa håll», svarade
Jus-lenius, utan att låtsa märka att frågan ställts till Svenske.
»Jesuiter och annat papistiskt anhang trängas om
hvarandra här i Stockholm. En riksdagsman af någon
betydenhet kan icke yttra ett ord utan att det strax är
uttrummadt på kaffehusen.»

»Förbuden äro icke nog stränga», sade
åldermannen, i det hans anlete antog ett högviktigt uttryck.

»Stränga äro de nog, men med deras efterlefnad
är det si och så. Handlar det däremot om hattarnes
krigsplaner, hålles det nog tyst.»

»Kan det vara möjligt att all denna ungdom på
Riddarhuset vill gå ut i kriget?»

»Möjligt och sant, syster Beata», inföll nu
biskopen. »Större öfvermod har man sällan upplefvat. —
Till och med min gamle godmodige vän Sinius sökte
omvända mig här om kvällen; han har själf redan
förlorat förståndet och gått öfver till hattarne; — och jag
vet inte rätt, bror Smedman, hur det går dig själf på
det yttersta. Man frestar mycket.»

»Jag hör tydligen af hvad I sägen», inföll
gumman, då åldermannen icke låtsades förstå hvarthän
biskopen syftade, »att det går, som det står i Psalta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free