- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
100

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— IOO —

»Ja, det var en annan tid och andra människor»,
sade biskopen. »Nu slösar husbonden bort silfverdalern
i tusental; matmodern kläder sig i hvardagslag i »ras
och sicile» eller hvad de kalla det, och flickorna skola
vi aldrig tala om, ty de äro färdiga att när som hälst
flyga bort af bara grannlåt. — Så snart de slippa
mamma, skola de genast hafva kläder, örhängen och
halsband lika som fröknar och prinsessor. Deras rum
skola möbleras och förses med speglar och stora
sidensängar och dagligdags skall det ståtas med allt
bordssilfret.»

»Mäster Noel le Maitre på Norrbro blir snart lika
rik på sin handel med kram och bjäfs af sköldpadd
och elfenben, som våra höga matadorer Plomgren och
Kjerrman blifvit det på kronoleveranserna.»

Här afbröt ändtligen Stina det något enformiga
samtalet, som dock i viss mån var ägnadt att sätta
Svenske in uti lefnadsförhållandena i hufvudstaden.

Stina hade länge sedan framsatt på bordet små
silfvertumlare samt en stor skål rågad med de
läckraste strufvor och gorån. Gång efter annan hade hon
sedermera sökt vinna Beatas uppmärksamhet genom
att flytta porslinsbilderna på spiselkarmen, hvilken
manöver — då bilderna voro »Hennes Nåds ögonstenar»,
— ju icke borde kunna förfela sin verkan. Men denna
gång hade hon kunnat slå ned den helige Lukas, som
stod ytterst till höger, utan att observeras; och det var
först när hon tog mod till sig och gick fram och ställde
sig med händerna i sidorna och förklarade att allt nu
var framsatt som skulle fram, som hon vann gehör.

»Ja, det är så sant», sade Beata, vänligt
småleende, »jag glömmer ju alldeles att bjuda mina kära
gäster och fränder på välkomstskålen. — Man får väl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free