Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 101 —
lof ändå», fortfor hon, då åldermannen icke nog
mycket kunde rosa vinets färg och styrka, »att något följa
med tiden. Jag har köpt några flaskor af Peter
Se-muyns på »Tre kronor».
Man dricker i botten, min unge krigare», tillade
hon, i det hon vände sig till Svenske som stod och
smuttade i en vrå. »Ungdomen skall se lustig och
glad ut och icke söka likna oss gamla; vi som redan
fått nog af lifvet.»
Genom detta tilltal blef Svenske hufvudpersonen
i sällskapet och fick omtala alla de händelser som han
upplefvat sedan han kom till Stockholm.
Uppträdet på kaffehuset vann tant Beatas bifall.
»Det är ändå roligt att se», sade hon och nickade
belåtet åt Juslenius, »att unga män äfven nu för tiden
kunna växla bistra miner och blotta sina klingor mot
Il varandra. >
»Ja, därtill behöfver man i sanning icke uppmana
dem», svarade denne småleende, »men den forna
ridderligheten, som så mycket klädde en välartad yngling
förr i tiden, med den är det slut. Äfven jag var yr
i min ungdom — men det var på svenskt vis. Sådana
utländska fasoner, som nu lära begagnas, att man gör
sig glad öfver en främmande mans klädsel, kände vi
icke till. Vi galnades nog och handskades oss
emellan, men aldrig på något kaffehus och offentliga ställen.
Svenskes berättelse om mötet med kungen höjde
honom i Smedmans ögon, som genast frågade om han
icke någon gång hade lust att äfven besöka honom.
Biskopen hade sina starka tvifvelsmål
angående den utlofvade fänriksfullmakten. Gamle kungens
minne var icke långvarigt, sade han, och hvad hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
