- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
110

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— I 10 —

han uppletat från Atlantican, hade han, trogen sin
natur, godmodigt vikit undan för den starkare viljan,
och stannat kvar i mösspartiet, tröstande sig med att
det icke var så lätt för en fridens man att motstå
frestelserna och stadga sitt omdöme.

Men att hans politiska öfvertygelse icke ansågs
så synnerligen fast, därom vardt man snart öfvertygad
af den ringa uppmärksamhet, hvarmed man hörde på
hans tal. Till och med stormännen kring bordet, en
Aker-hjelm, Diinker, Fuchs, Wrede och andra pratade hela
tiden högljudt med hvarandra.

Hans anförande gick ut på att öfverskyla sitt
vacklande mellan partierna. Och början var icke oäfven.
Genom att tala om de öfverordnades plikter mot do
underordnade ville han vinna på sin sida de yngre
medlemmarne af partiet, bland hvilka det hörde till god ton
att förhäfva sig mot alla äldre, som icke kunde nog
klandras och häcklas. »En underordnad», sade han,
vore lika nödvändig som en öfverordnad; ty hans
arbete var lika ansträngande som dennes. Han visste
det själf, då han i hela sitt lif fått träla och arbeta för
andra. Ej häller var det arbetets beskaffenhet, utan
arbetets myckenhet, hvarvid man borde fästa afseende.
Den underordnade behöfde lika stora anlag och lika
stor förmåga som den öfverordnade att göra sin tjänst.
Endast ancienneteten och åldern gåfvo den senare
företrädet.

Men nu begick han ett fel. När en person som
han, hvars hela korpus talar om välmåga, berättar
sina lidanden och försakelser, verkar det i regeln
komiskt och det gjorde så äfven nu. När han förklarade
att han trälat och arbetat i hela sitt lif, brast hela
församlingen ut i skratt och det dröjde en god stund,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free