- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
114

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— io4 —

hvilken girighet den lättrogna hopen slukar det lösa
allianspratet, som nu för tiden höres på kaffehus och
källare, där man gör långa kannstöperier nätterna i ända
öfver hvad turken gör med ryssen. Allt detta är ju
icke annat än ett e.ko från Gazette dAltona, denna
oerhördt fräcka lögntidning, som en hvar i tur har i
sin sold. Uppriktigt sagdt, hvar finnas dessa allianser?
— Frankrike vill hjälpa oss, men kan icke en gång
sköta sina egna affärer. — Ottomaniska porten? —
Skola vi vända oss till hedningarne efter hjälp? Så
kommer turen till våra hemliga eller uppenbara
ovänner. Att Preussen fikar efter Pommern känna vi af
underhandlingarna från anno 27. England vill icke att
någon skall störa dess handel i Östersjön, Danmark
söker endast ett gynnsamt tillfälle att försvaga oss» ....

»Men man har sagt», hördes nu en röst, »att uppror
skall utbryta i Ryssland.»

»Man hoppas lätt på det man ifrigt önskar», sade
biskopen och smålog. »Liksom det verkligen i vår
tid skulle kunna gå så långt i söndring inom ett folk,
att den ena hälften kallade ett annat folk till hjälp för att
krossa den andra hälften, för att, sedan detta vore
gjordt, såsom erkänsla bedja främlingarna i all
ödmjukhet att få vara deras vasaller. — Nej, goda herrar!
För visso ej» återtog han efter en stunds tystnad, under
det hans genomträngande blickar öfverforo de
kring-ståendes anleten, hvilka hela tiden uttryckte nyfikenhet
och den mest spända uppmärksamhet, — »förvisso ej!
Jacta est alea: tärningen är kastad! — Våra
motståndare hafva redan visat hvad de föra i skölden.
Plom-gren sade senast i dag att om vi icke gå till
verkligheter skulle vi bortnegociera såväl anseende och ära
som konjunkturer och välvilliga vänner — vi känna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free