Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 118 —
säga sin tanke, hur vi på bästa sätt skola komma ur
detta trassel.»
»Pengar!» var det enda ord, hvarmed biskopen
besvarade denna uppmaning, under det hans skarpa
forskande blickar öfverforo församlingen.
»Pengar» återtog han, i det han rätade ut sin
ståtliga gestalt, »är vårt enda räddningsmedel — men
alla våra tillgångar äro tyvärr uttömda och hvar finna
nya källor? — Alltsedan Gyllenstjernska affären vägrar,
såsom vi alla veta, ryske ministern nya tillskott; på
England står nu vårt sista hopp — men hvar finna en
underhandlare?»
»Här, här!» ropade några unga officerare, höjande
ölmuggarn, bortifrån ändan af salen, under det de
öfriga stodo tysta.
»Har Ni då eftertänkt, go’ herrar», fortfor
Jusle-nius, i det han vände sig till de unga officerarne »att
värjan är till ringa tjänst vid underhandlingar; och att
vägen leder vid ringaste felsteg till Rosenkammaren
eller Hvita hästen. Nej så mycket ser jag klart, att
försiktighet är att föredraga framför mod.
»Vi hafva bådadera!»
»Est multis certare datum, sed vincere paucis, det
är: många stridsmän, få segervinnare», svarade
biskopen, under det att ett nästan omärkligt leende öfverför
hans anlete. — »Då jag icke ser någon af mina äldre
vänner, som vill göra mig den äran stridig, är, jag
färdig att själf åtaga mig detta ämbete. — Men hvar
finna ett säkert rum, där man ostörd kan underhandla?»
återtog han, då det bifallssorl som följde på hans
erbjudande tystnat.
Alla sågo menande på hvarandra och ingen syntes
hafva lust att taga till ordet. Sinius, som icke glömt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
