- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
124

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 124 —

Han erbjöds genast att intaga hederssätet vid
bordet oeh det dröjde icke länge, förrän han i ord och
låter sökte skicka sig som en verklig präses. För
hvarje misslyckad latinsk glosa eller någon oskicklig
åtbörd, hvarigenom han spillde på sig af det skummande
ölet eller var nära att kullstöta sina grannars muggar,
växte munterheten. Han tyckte sig aldrig hafva haft
så muntert. I sin fåvitskhet tillskref han hela glädjen
de kvicka infall om talg och tjära, hvarmed han tidt
och ofta undfägnade sina åhörare. Själf skrattade
han Så, att den stora allongeperuken var nära att i
hvarje ögonblick lämna sitt fäste. Han ångrade nästan
att han någonsin hyst dåliga tankar om adel och
officerare.

Slutligen, då glädjen stod som allra högst, frågade
plötsligt en af hans grannar, hvad han ämnade begära
af partiet för den risk han underkastade sig genom att
hysa underhandlaren: om han önskade lån, privilegier,
eller rent af en dusör i penningar.

Frågan kom något oväntadt och man kunde icke
så noga veta, hvad åldermannen svarat, om han hört
den framställas på ett annat ställe och under mera
förtroliga förhållanden. Nu tog han henne endast som ett
dåligt skämt.

»Visserligen», sade han, i det han antog en viktig
min, »är jag endast en simpel krämare, som endast
har landets förkofran för ögonen, och ingen jude, som
tager betalt för det som borde åligga honom som en
kär plikt. Risken är för öfrigt ej så stor, om man ej
är klenmodig...»

»På klorna känner man lejonet», afbröt honom nu
en officer, som hittills iakttagit en tillgjord
uppmärksamhet. »Det finnes svenska judar, som bekänna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free