Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 126 —
mycket munterhet. När skrattet ändtligen tystnat,
tyckte några af de äldre att det var synd om
åldermannen och togo hans parti.
•Se så, gamle Göran, vår helige skyddspatron»,
ropade de åt honom »stoppa ner näfven i byxsäcken,
och drick stopet i botten med oss!»
»Det var ej så illa men’t! — Nästa gång skall
jag gifva dig en dukat i ränta för en niodalerssedel
från jul till kyndelsmässan, om du slår Meijersdorff på
truten.»
»Och jag skall votera begrafningshjälp åt mor
Katrina, ditt eget kära vif, om polisen skulle föra dig
till Rosenkammaren!»
Men under det att man sålunda ropade om
hvarandra, råkade åldermannens sinne i eld och lågor.
Hvad som mest retade honom var att han, en medlem
af borgarståndet och kramhandelssocieteten, sattes i
jämnbredd med slaktare och tenngjutare.
Han skulle anmäla det i ståndet, sade han. En
deputation skulle afgå till ridderskapet, de skulle få
göra, som en af deras likar nyss fått göra, på knä
bedja om tillgift.
Men så kom yttrandet om begrafningshjälpen och
detta var droppen som kom hans vredes kärl att alldeles
koka öfver. Han fattade ett säkert tag om det spanska
röret och skulle just höja sig på tåspetsarna för att
med ett duktigt slag i ansiktet vedergälla den siste
talaren för hans yttrande, då käppen rycktes ur hans
hand, och den som afslagit hans inbjudning tog ordet.
»Det är, parbleu, icke riktigt comme il faut, mina
vänner att låta sig på detta sätt tilltalas af en simpel
krämarjude. Han tror sig minsann vara en stor patron
för det han får kallas mössa som vi. — Jag föreslår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
